Idag är det den 20 november och det är Fredag. Fin Fredag. Det är en trevlig sak i sig, men det är inte vilken Fin Fredag som helst; idag fyller Barnkonventionen 20 år. Eller, som den heter med ett ”finare” namn: FN:s konvention om barnets rättigheter.

Det är väl värt att fira, att en sådan konvention finns. På en del sätt har barn också fått det bättre de senaste 20 åren. Bland annat är det fler barn, även i fattiga länder, som går i skolan. På sina håll har också tillgång till sjukvård blivit bättre. Å andra sidan har många barn också fått det betydligt sämre. Fattigdom, torka, sjukdom, krig och annan misär är verklighet för alltför många av världens barn. För andra handlar det om social misär, övergrepp, utsatthet, utanförskap, osynliggörande…

Så Barnkonventionen behövs nog ett bra tag till…

Och idag kommer det att höras, tänker jag! Hör ni inget så gå åtminstone in på VÄSNAS.NU och lyssna!

En blogg om att blogga

En av arbetsdagarna under v 44 var jag på Skolforum! Det var en upplivande dag. Jag känner mig ofta isolerad, numera, i min dagliga verksamhet där så mycket händer hela tiden att det liksom inte vill bli tid eller andrum som medger reflektion, fördjupning eller uppdatering. Men dagen på Skolforum blev lite som ett yrkesmässigt spabesök. Jag traskade runt och bara insöp atmosfären, gladdes över det breda utbudet, kikade på nyheter och fick mig några uppiggande behandlingar i form av roliga seminarier – allt från förmiddagsseminariet kring ”Blatte, bög och andras mammor” med Fredrik Lindström, Åsa Linderborg och Mustafa Can till det lilla, men kärnfulla där Liza från Språkmakargatan pratade om när bloggen möter undervisningen.

Lizas korta anförande fick mig att slutligen ta tag i en sak jag tänkt en del på under hösten, och bestämma mig för att blåsa liv i mitt gamla bloggprojekt från min förra arbetsplats, där jag hade en rolig och uppskattad blogg tillsammans med en klass i historia. Förutsättningarna nu är dock lite annorlunda och jag har funderat en del på hur jag bäst ska kunna använda bloggen tillsammans med den grupp elever jag jobbar med nu. Inga av mina kollegor har använt blogg som verktyg tidigare och jag kände att jag behövde lite fräsch input. Så jag beställde Lizas bok ”Bloggen möter undervisningen” i hopp om lite handfasta tips och idéer. Det har varit en lång väntan, men idag ramlade den ner i brevinkastet här hemma och eftersom jag är hemma hela veckan (ja… det är influensa – av vilket slag vet jag inte, men Sjukvårdsupplysningen sa att jag ska förutsätta att det är A(H1N1)) ska jag genast börja läsa den! Spännande!

Spännande!

Se här vad jag mer eller mindre snubblade över igår! Jag tror det kan bli ett spännande komplement. Måste bara kolla in det närmare och se hur det funkar!

Dilemma

Jag har ett dilemma.

I mina ansträngningar att verkligen göra ett riktigt bra arbete med mina elever, utifrån de förutsättningar vi gemensamt har, finner jag att jag varken har tid och ork att stanna upp, reflektera, tänka om eller tänka nytt. Jag vill förkovra mig, fördjupa mig, pröva nya stigar och utvecklas. Men tiden räcker inte till. Orken gör det inte heller. Och hur ska jag då - i förlängningen - kunna fortsätta göra ett bra jobb..?

Det är mitt dilemma just nu.

Spin-off

Vi läser en bok. Högläsning. Det är fina grejer. Boken heter En enda kväll och är skriven av Mats Berggren. Den handlar om en enda, dramatisk kväll i tre ungdomars liv. Texten ger oss möjlighet att samtala om så vitt skilda ting som självmord, huruvida pengar och rikedom i sig självt gör någon särskilt lycklig egentligen, kan man verkligen se på kläderna om någon kommer från södra eller norra förorterna och en del annat. Som till exempel Frida Kahlo som spelar en viss roll för en av bokens huvudpersoner. Vi pratar om henne, om hennes liv och hennes konst och nu har vi letat upp en av hennes verk, som skildras i boken, skrivit ut det och satt upp bilden på anslagstavlan tillsammans med ett fotografi av konstnärinnan själv.

Allt som allt en skön lektion och en fin utgångspunkt för nästa.

reflektion kolon

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag skulle ju skriva flitigt här, var tanken. Därav blev det inte särskilt mycket. Men skam den som ger sig...

Fr o m den här veckan har vi eleverna på plats! Det känns fint. En skola utan elever är sannerligen en rätt trist plats. Med eleverna kommer inspirationen, arbetsglädjen och... magin!

Jag tänkte skriva lite om att tända eldsjälar här, men det får bli när jag har lite mer tid att utveckla ämnet. Nu bär det strax iväg ut på Grimstafältet för grillning, brännboll och andra gemensamma aktiviteter.

Tjingeling!

Nå.

Nu är den då äntligen här; min efterlängtade semester. Jag återkommer med nya, flitigare, skrivtag efter den. Tänker jag. Ha en skön sommar!