Don't mess with the karma police

Extremt

2012-01-16T13:20:00.001+01:00

På engelskan med ettorna läser vi en artikel om risktagande, extremsporter och varför många sysslar med dylika saker. För att bygga en förförståelse, då det farligaste eleverna häromkring verkar syssla med i den vägen är snowboarding och ridning (nog så riskabelt iofs), ser vi bland annat den här:

Ungdomarna tycker det ser skitläckert ut. Och det gör det, ju. Några vill testa. Jag rekommenderar dem att inte öva hemma från något hustak... Själv får jag hål i magen bara jag ser bilderna.

Kanske är detta mer för mig?

Bibeln

2012-01-16T13:01:00.001+01:00

En elev undrade om jag möjligen kunde vara intresserad av en mangabibel för i så fall kunde jag få en han fått av misstag. Har påven en skojig hatt?

Jag hade inte ens sett en mangabibel, förut. Och nu har jag en! En som inte bara innehåller gamla och nya testamentet utan bonusmaterial, dessutom. Jag undrar vad det kan vara? En bild på Gud som räcker lång näsa, i slutet?

let's go... typ.. hmm...

2012-01-16T09:47:00.002+01:00

Vårterminen har kickat igång. Jag också. Fast "kickat" är nog en smula överdrivet. Jag känner entusiasm för mina elever och mina kurser men det är just nu allt. Folk åker på BETT och bloggar och diskuterar och nyskapar och jag känner att just nu orkar jag bara inte. Jag skulle gärna vilja vara mer aktiv här i bloggen, till exempel, men jag vet inte vad jag ska skriva om. Tänker gör jag ju alltid, men få ner det i tangentbordet och upp på skärmen? Nej, så långt räcker inte mina energireserver. Och det är dem jag går på. Redan. Fem veckor till ett sportlov som blir så mycket mer vilsamt än jullovet som flög förbi.

Heja er andra. Typ.

Att ha en VFU-student

2011-12-10T17:57:00.002+01:00

Nästa vecka är nionde och sista veckan för VFU-studenten hos mig. Det har varit en prövningens tid. Att ha en Kandidat (vilket jag kallar det för att det låter så himla mycket trevligare) förpliktigar. Vi planerar, genomför, utvärderar, diskuterar, prövar, spånar och reflekterar. Jag modellar lektioner eller idéer emellanåt. Han kommer med egna idéer att testa. Hela tiden. Igår hade vi ett lite mer uppsamlande samtal. Vi är överens om vad som fungerar fint och vad som kan utvecklas.

Vi har haft mycket fokus på det tydliga ledarskapet i klassrummet. Vikten av att läraren har det men ännu vikten av hur detta ledarskap utövas och förvaltas. Vikten av att bygga relationer och skapa ett klimat där alla vågar, och vill, göra sin röst och sina tankar hörda.

Det har varit åtta (snart nio, då) lärorika, nyttiga och utmanande veckor. men nu är jag slut som artist. GE MIG JULLOV!

Vi är Viktiga!

2011-11-29T08:52:00.000+01:00

Just det! Lärare är Viktiga! Viktigast, till och med!

En önskan...

2011-11-24T17:08:00.003+01:00

Jag önskar jag kunde hitta den ultimata, skönlitterära boken (på engelska) som jag kunde använda istället för lärobok på gymnasiet - nivåer ENG05-06/B.

Jag har läst och letat och läst igen. Tips emottages tacksamt!

Perspektiv på teknik?

2011-11-24T06:37:00.003+01:00

Det blev många gapskratt när vår rektor igår, när vi hade Öppet Hus, skulle berätta om hur användandet av tekniken går framåt och exemplifierade med hur han själv mindes, från sin egen skolgång, vilket liv det blev när elever började komma till skolan med... kulspetspennor. HOHO!

Hos oss har vi ju alla, elever och personal, laptops som självklara arbetsredskap men nu börjar det höras samtal om att kanske ta det åtminstone en nivå till och skaffa iPads istället. Eftersom jag aldrig själv använt iPad vet jag inte riktigt vad det är som gör den så mycket bättre - bortsett från det enkla, lätta formatet som gör den bärbar istället för kånkbar.

Jag har slängt ut en förfrågan på Facebook och bett om skäl att köpa mig en iPad. Hittills har bara brorsan svarat. Han sa att " iPad köper man inte av skäl. iPad köper man av ursäkter... :-)"
Ni kan ju gissa vad han har... ;-)

Är det så?

Såg ni förresten...

2011-11-07T15:32:00.000+01:00

Skolsnacks 3:dje avsnitt?

Tankar om TID...

2011-11-07T15:27:00.002+01:00

Skolsnack frågar på Facebook:

Vilka är era bästa tips för att få tiden att räcka till?

* Jag förlägger en del av min förtroendetid till arbetsplatsen och är mån om att i gengäld faktiskt aldrig ta med jobb hem. Det motiverar mig att ta väl vara på min tid (och uppenbarligen hinner jag fejsboka/blogga ändå, emellanåt *host*).

* Jag försöker tänka kreativt när det gäller inlämningsuppgifter etc. Att samma uppgift kan fylla mer än en funktion så att jag inte gör en massa "onödigt" rättningsarbete - och dessutom gör ju eleverna en tidsvinst där. Exempel: skriva en uppgift i religionskunskap på engelska. Eller så tänker jag "peer response"...

* Jag låter en del saker ta gott om tid, i vetskapen om att tidsvinster kan cashas in senare när det är körigt ändå. Exempel: Noggrant arbete med styrdokumenten, kursupplägg, planering etc tillsammans med eleverna i början av en kurs. Eller genomtänkt förarbete/intro inför olika projekt så att man inte tappar tid på omarbete under resans gång. Kolla att tekniken funkar innan man börjar använda den är också en käck idé (som jag lärt mig den hårda vägen... ;))

* Jag väljer mina strider... ;) Att få tiden att räcka till handlar för mig också om att orka. Att lägga energi på ovidkommande tjafs, eller genom att t ex grotta ner sig i gnäll och bitterhet, är bara utmattande och demoraliserande.

Vilka är era bästa tips?

Koncentrationssvårigheter? Här är svaret!

2011-10-13T11:48:00.002+02:00

Eller kanske inte.

(Länk)

Kommentar!

2011-10-13T08:06:00.002+02:00

Kreativ elevkommentar till aktuell politisk situation...

Vem lär vem?

2011-10-12T14:32:00.004+02:00

Jag har besökt en annan del av verkligheten. Jag vikarierade i en klass där man lär sig svenska. Någon hade läst svenska i lite mer än ett halvår och någon i kanske bara någon månad. Vi läste tillsammans om en resa till Öland. Det tog lång tid att bara ta sig igenom ett par sidor. Vi läste sakta och stannade upp inför många ord. Ord jag liksom tagit för självklara. Ord som inte alltid var så lätta att förklara. Jag frågade eleverna. Någon visste och någon gissade. "Äldsta"? Någon sa "gamlaste" och jag sa att det var helt rätt - fast man inte säger gamlaste...

Att förstå ordet "ringmur" underlättades av att jag helt enkelt ritade en mur... en stad... och så småningom en ringmur. Då fastnade vi på "rosor", "besöker" och "kända".

Vi fastnade i en meny. "Dagens rätt"... att man har rättighet till något? Eller kan det betyda något helt annat... "Dagens"..? Vad är "inkl"? "Sill"? "Biff" - hur vet man att det inte är haram?

Men å andra sidan... givet var vi bor någonstans visste alla vad ett "glasbruk" är och hur det ser ut när man blåser glas!

En spännande timme där jag är övertygad om att jag lärde mig minst lika mycket som eleverna!

En utmärkt kommun...

2011-10-06T07:24:00.002+02:00

Vår kommun har fått en utmärkelse. Jag begrundar såväl kriterier för utmärkelsen och de positiva följder denna utmärkelse givetvis bör få - och inte då i form av tårta i lärarrummen...

Post it!

2011-10-05T14:33:00.002+02:00

Det är världslärardagen!

2011-10-05T09:23:00.004+02:00

Ja! Så är det! Men... var är tårtan? Hurraropen? Kramarna? Blommorna? Orkestern? Var är pressen?

KRAM och HURRA
till alla ni Vardagens Hjältar och Hjältinnor!

Ny vecka! Nya insatser!

2011-10-03T08:59:00.004+02:00

Helgen ligger som en vibrerande, pirrig, glädjefylld matta över precis allt idag. Har tagit över mitt system. Förutom att det är väldigt trevligt ger det mig en påminnare om att våra elever också lever ett liv utanför skolan. Att det - tackochlov! - är där de lever. Och att detta liv tenderar att spilla över på livet vi lever här i skolan. Att världarna ständigt möts och att ens fokus inte alltid är där det i stunden borde vara.

Fröken som förstörde

2011-09-30T07:09:00.002+02:00

Jag läser Claude Kayats Mohammed Cohen, den arabiske juden. Det är svårt att gå förbi hans beskrivning av den unge Mohammads skoltid och lika svårt att låta bli att reflektera över densamma...

"Jag hade just börjat tampas med hypotenusan som i mina öron lät som ljuv fransk musik, jag var mycket nära att fatta poängen, de oändliga problemen, när fröken Dujardin tappert men med dåligt resultat försökte uttala våra familjenamn för att kontrollera vår eventuella närvaro.
- Mohammed Cohen? sa hon, den här gången utan skorrning och med höjda ögonbryn.
- Ja, det är jag, medgav jag, smickrad av detta tämligen oförtjänta intresse.
- Heter du verkligen Mohammed Cohen? upprepade hon, sprickfärdig av medlidande.
- Ja, svarade jag på god franska och fylld av stolthet.
Om frågorna i skolan är så lätta att besvara, tänkte jag, är det bäst att jag tar med mig en orientalisk vilokudde nästa gång.
Full av hopp om min framtida skolgång väntade jag mig att hon skulle ställa fler lika vilsamma frågor. Av typen: När krossade Napoleon araberna vid Poitiers? Eller: När avträdde våra galliska förfäder Alsace till romarna? Men hon gav mig en så kvistig kuggfråga att jag för alltid gav upp mina planer på de orientaliska kuddarna.
- Säg mig, lille vän är du jude eller arab?
Fräcka fröken! Som en åsna mellan två hötappar som inte hade ett viskande svar tillreds, blev jag sittande och idisslade min okunnighet. Mina kamrater hade avbrutit sina beräkningar av kvadraten på hypotenusan för att med bankande hjärta lyssna till mitt svar som lät vänta på sig. Jag kunde inte bara sitta där och gapa, jag måste ju öppna munnen.
- Nja, det är inte så lätt... Min mor är arabiska.
- Aha, sa hon ogillande. Och din far?
- Han är jude.
- Aha, aha, upprepade hon ännu mer ogillande. Med du då, vad är du för nånting?
Hon stod med höjd pekpinne, andades ut, andades in enorma moln av krita. Hennes näsborrar skälvde, det feta bruna vårtan kröp förskräckt ner mot hakan för att sedan så försiktigt klättra tillbaka upp mot tinningen och gömma sig i håret tills ovädret var över.
Jag spanade efter dromedaren genom fönstret. Ett åsneföl hade kommit istället. Det började skria i vanvördig närhet från fröken Dujardin. Över det högsta tornet på fästningsvallen som omgav arabstaden vajade trikoloren sedan 1881. Bara det vita och det röda syntes. Det blåa smälte samman med färgen på himlen. Samlade på krönen och i skottgluggarna på de ärrade fästningsvallarna försökte hundratals krigare i en gången tids uniformer och med blänkande hjälmar driva tillbaka myllret av inkräktare som med svärden blixtrande i händerna störtade fram mot repstegarna. Mynningsflammorna sken från alla håll. Svarta rökmoln steg mot den klarblå himlen. Pilarna ven. Då och då mullrade kanonen.
Tystnaden tog plötsligt form i mig. En steglitsa kvittrade en strof av Verlaine. Den fladdrade mellan en oleander och bougainvilleans grenar som sträckte sig över en vit vägg. Sedan sjöng fågeln en dikt av Rimbaud och en annan av Apollinaire. Jag glömde klassen och fröken Dujardin som väntade på helspänn.
- Nå? hördes frökens röst med snudd på otålighet.
Jag förstod till sist att jag inte längre kunde låta allesammans försmäkta i andlös väntan. Jag återser i minnet en liten glasögonprydd fransman. hans hy var vanligen skär men övergick nu i ultramarinblått när han såg bedjande på mig med ljusblå ögon som förstorades enormt av glasögonlinserna och upphetsningen.
- Fröken kanske kan fråga mamma och pappa? föreslog jag för att visa min goda vilja som var dubbelt stor av barnslig oskuld.
Klassen utstötte samfällt en djup suck, och det bildades ett lika stort moln som över Hiroshima.
- Ja, ja, ja, ja, suckade min lärarinna, dränkt i sin svamp av krita. Räkna nu vidare på din hypotenusa, det är den kortaste vägen till framgång.
Lättare sagt än gjort! Med sin fråga hade hon avbrutit mig i samma ögonblick som jag var på vippen att fatta hypotenusan, älska den och bli belönad i gengäld. Så nära jag var! Några grader nordväst. Mina försök att hitta rätt kurs igen förde mig på villovägar. En sista blick mot skyn, och jag såg min fina hypotenusa flyga bort med starka vingslag och hånfullt ta farväl.
Mina klasskamrater fördjupade sig med liv och lust i trigonometrin som jag körde fast i liksom Joseph som hade kissat i byxorna innan han ställdes i skamvrån.
Helt upptagen av frågan huruvida jag var jude eller arab började jag fundera över fallet Hamlet vilken, som alla vet, utan omsvep och för öppen ridå uttalade följande vid tiden för sitt besök i Jerusalem:
- Att vara jude eller arab, det är frågan."

Hehe...

2011-09-29T10:55:00.002+02:00

Hos Lärare är bra att ha, på Facebook, hittade jag följande klipp.

Underbart! ;-)

Alive and kickin'

2011-09-29T10:52:00.002+02:00

De var både trevliga och avspända de där herrarna från skolinspektionen. Det smittade av sig och situationen kändes egentligen rätt okej, även om frågorna - för att inte tala om svaren - kändes ganska random och jag har svårt för att se hur de ska kunna skriva en rapport på hela vår verksamhet utifrån dem. Men det problemet äger inte jag. Det känns skönt. Väldigt skönt.

Ja, frågorna var - som sagt - lite spretiga men ett par av dem var frågor vi pratar alldeles för lite om inom skolan. Jag känner att vi behöver prata om mycket om dem så att vi kan vässa oss och bli ännu bättre, som skola, än vi redan är. Tror jag ska diskutera detta med rektor redan idag, inför nästa Pedagogiska Möte. Jag har en hel hög med saker som jag vill lyfta - allt från ekologiskt, kravmärkt kaffe i maskinen till visionärt arbete.

Skolinspektionen

2011-09-28T08:47:00.002+02:00

Skolinspektionen på plats. Idag är jag inbjuden (kallad?) till intervju (förhör?). Jag är redo. Jag har min rosa flumpetröja på mig, och matchande nagellack. Det känns tryggt. I övrigt får vi se vad som händer.

Arbetsrum - klassrum, pt II

2011-09-28T08:41:00.002+02:00

Trivselarbetet går vidare. Baby steps, javisst. Men det går ändå framåt...

Men det är marginellt kul att se att det, i det första klassrummet, blivit sjögång bland bord och stolar och ett jämrans stök igen. Jag ska försöka att inte irritera mig på detta. Halva torsdagarna och hela fredagarna är det jag och mina klasser som äger rummet. Vi får väl se till att ha det trivsamt, lugnt och kreativt då, om inte annat.

Husförhör?

2011-09-25T19:02:00.003+02:00

Den här veckan får vår skola besök av Skolinspektionen. Jag är en av de Utvalda. En av dem som ska intervjuas av inspektörerna. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det, direkt. Detta beror dels på tidigare erfarenheter (på annan arbetsplats) av Skolinspektionsbesök och dels (mest, faktiskt) därför att jag inte vet vad det är de vill intervjua mig om, vilken typ av frågor de vill ställa - samt vetskapen att de är ute efter avvikelserapportering. De vill inte veta allt bra som görs hos oss. De vill bara veta vad vi inte gör. Såpass mycket vet jag.

Men framförallt att ställas inför en intervju utan att ha fått se några frågor, eller ämnesområde, innan mötet. Det känns helt enkelt som att jag ska... förhöras.

Jag undrar

2011-09-24T08:26:00.005+02:00

En kollega berättade igår hur hon använt nästan en hel planeringsdag till att skapa en bra ingång för lektioner i argumentation. Ett för henne nytt arbetsområde.

Jag undrade... varför frågade du inte de andra hur de brukar göra? I samma ögonblick jag sa orden kände jag att frågan på något vis var retorisk. Svaret liksom gav sig självt.

Men varför vågar man inte fråga varandra om stöd? Varför tror man att man måste klara sig alldeles själv hela tiden? Vilken slags kultur har man på sin arbetsplats när lagarbetet förefaller stanna på konferenserna? Varför bjuder man inte in sig själv - eller andra - till lektioner?

Det undrar jag.

Arbetsrum - klassrum

2011-09-23T11:27:00.010+02:00

Varje morgon när jag låser upp dörren till mitt arbetsrum, tänder lampan och sätter ifrån mig min väska faller en förväntansfull känsla över mig - jag tror den stavas a r b e t s l u s t. Jag startar datorn och ser på mina böcker och papper, på den snygga almanackan, på växten i sin kruka, på den överfyllda pennburken, på ett par fina bilder jag satt upp, några färgglada kom-ihåg-lappar och på alla mina andra arbetsverktyg som jag har inom räckhåll. Jag tycker om mitt arbetsrum. Det inbjuder till arbete, till kreativitet och till goda samtal med de kollegor jag delar rummet med.

Men... hur ser klassrummen ut? Hos oss har vi ju inte ett klassrum för varje klass utan i bästa fall ett för varje ämne vilket betyder att både jag och eleverna vandrar emellan dem. Nu är vår skola inte så stor så det är inga långa sträckor vi tillryggalägger om dagarna. Vi kan leva med det. Rätt gott, till och med. Vad värre är - när ingen "äger" klassrummen, oavsett om det är ämne, lärare eller klass, finns en risk att de blir... opersonliga. Avskalade. Och egentligen inte ens funktionella. Inte om man med "funktion" avser att skapa en till arbete och samspel inbjudande atmosfär. Till arbetsglädje, till lust och till kreativitet. Visst - vi har bänkar och hyfsat sköna stolar och vi har projektorer och IT-prylar. Men tänk om vi kunde klä in våra klassrum i böcker? I bilder? I elevernas egna arbeten? Tänk om det rentav kunde stå en växt i något av fönstren? Eller - ifall jag skruvar ner ambitionerna några varv - om bänkarna bara kunde stå lite snyggt. Stolarna vara ordnade. Om det inte såg ut som om de som tidigare använt rummet varit tvungna att evakuera, hals över huvud?

Så tänkte jag om arbetsrum och klassrum, igår kväll.

Sedan slutade jag gnälla. Och började göra. Idag.

(Före I)

(Före II)

(Efter I)

(Efter II)

Det som bland annat inte syns på före-bilderna är skräpet på golvet, eftersom röran omöjliggör riktig städning, och kadavret till teveapparat-och-dvdspelare-på-rullbar-hög-ställning som stod och skräpade i ett av hörnen. Och det här är bara början. Eleverna som hade morgonlektionen där uttryckte sin uppskattning. Det tyckte det blev lugnare och kändes bättre att också sitta så att alla kunde se varandra. Väggarna ska "dekoreras" om. Och minsann om jag inte ska dra in en krukväxt också. Bland annat.

Fortsättning kommer alltså att följa.

Summer lovin'

2011-09-22T20:43:00.003+02:00

Vi jobbar med sommarprogram, efter inspiration från Malin. Klassrummet surrar och bubblar av engelska, av idéer, av prat och skrivande och musiksnuttar som ska vara med. "Kan man säga så här?"... "hur stavas..?"... "om vi vill göra ett program ihop, då får vi väl lite mer tid..?"..."Får jag kolla på ditt?"... "Ska alla kunna lyssna på mitt program sedan?"..."Är det okej om man vill spela en låt med svensk text?". Härligt!

De blyga vill inte gärna att andra ska lyssna på deras program, när de är klara, men är ändå nyfikna på de andras. Jag tänker att jag ska göra en deal med dem; alla lägger upp sina program i vårt virtuella klassrum på skolportalen - om jag först visar en liten snutt där jag filmat mig själv när jag gör lite reklam för Skolsnack. Kanske kan funka?

Om att göra modeller - och om att våga

2011-09-20T19:12:00.005+02:00

Idag visade jag eleverna (EngC) hur jag ibland dissekerar en text i jakten på struktur, mottagaranpassning, register, strategier, ledighet och annat spännande. Jag erkänner villigt att jag trodde de skulle vara rätt ointresserade av detta, men jag blev positivt överraskad. Vi kunde faktiskt prata lite kring hur man kan arbeta med texter av olika slag. En del ville prova själva.

Jag vågar göra det igen! Snart!

Sådärja!

2011-09-19T18:00:00.002+02:00

Min mugg fick välförtjänt uppmärksamhet i samband med att hela kollegiet kollade Skolsnack, på konferensen, och en intressant diskussion utbröt bland några av oss. Vi hann, helt kort, prata om begreppet "flumskola" i alla fall. Vad är en flumskola? Känner vi igen oss i medias beskrivning av skolan? Hur påverkas vi av gnällspikarna? Förstår gnällisarna själva vilken effekt deras gnäll har på oss andra?

Jag ser det som en bra början, i alla fall!

Det tunga artilleriet?

2011-09-19T14:56:00.003+02:00

Jag inser att en liten knapp, om än aldrig så röd, är alltför subtilt. Jag pimpar min termosmugg och hoppas på bättre resultat...

Reaktioner

2011-09-19T13:43:00.002+02:00

Klockan är 13.44 och jag har fått en (1) reaktion, på knappen.

En kollega säger (ca 09.40): "Vad står det på din knapp?"
Jag visar.
Hon skrattar lite kort och går sin väg.

Hm...

Taggad!

2011-09-19T08:47:00.005+02:00

I eftermiddag ska vi ha konferens, dels vanlig APT och dels ett nytt inslag som vi beslutade om under vårterminen - pedagogiskt café. Jag vet inte än vad det pedagogiska caféet ska handla om, men skulle det saknas uppslag (vilket jag inte tror) så har jag några idéer. Jag har t ex den här på mig idag:

Jag hoppas få någon reaktion på den och att denna reaktion ska kunna bli upptakten till diskussioner kring lärarens roll, kring undervisning och kunskapssyn!

Och en av kollegorna, som också sett Skolsnack, önskade sig av sin chef att första avsnittet skulle visas för hela kollegiet! Schysst initiativ, if you ask me!

Om externa examinatorer

2011-09-18T09:59:00.010+02:00

På min arbetsplats har det länge arbetats med externa examinatorer. Rent historiskt har det att göra med att en stor del av undervisningen delvis varit distansbaserad men det var före min tid. Systemet med fler än en bedömare tyckte dock de allra flesta (kanske alla - jag vet faktiskt inte) var så bra att det behölls när det andra skrotades.

Morrica bad mig beskriva lite hur vi jobbar med detta.

De externa examinatorerna kan antingen vara andra lärare på skolan, erfarna lärare från andra skolor eller rentav - i något fall - nyligen pensionerade lärare med ämneskunskaper och bedömningsfärdigheter som är up to date.

I mina ämnen är det en mix av ovanstående; i engelska bedömer jag tillsammans med en annan engelsklärare på skolan och i religionskunskap gör jag det tillsammans med en mycket erfaren lärare från en annan skola i en annan kommun.

I engelska utgår vi gemensamt från resultat på nationella prov och gör också en gemensam muntlig examination (som vi byggt ut så att den är mer omfattande än den muntliga delen i NP). Där kan då min kollega ge sin bild av eleven vad gäller bedömning och betyg - vilket ju blir en summativ bedömning. Sedan har jag ju ett kompletterande underlag i form av allt eleven visat (performance, inlämningsuppgifter osv), och de framsteg som gjorts, under kursens gång - den normativa bedömningen. Denna blir då endast använd som en positiv, eventuellt "höjande" faktor vid det slutliga betygssättandet (som görs av mig i egenskap av ansvarig lärare, men ändå i samråd med min medbedömare) eftersom man knappast kan ge en elev ett lägre betyg än det som blir utfallet av NP - däremot kan man ju ge ett högre...

I religionskunskap låter jag en extern examinator inte bara medverka vid en muntlig examination utan dessutom både utforma och rätta den skriftliga - givetvis utifrån styrdokumentens krav på centralt kursinnehåll - men även annat som vi kanske tillsammans (eleverna och jag, alltså) velat få med under resans gång). Precis som i engelskan sätts inte ett lägre betyg än det som blir resultatet av den skriftliga examinationen. Den muntliga delen blir ännu ett tillfälle för eleven att visa vad h*n inhämtat av kunskaper och färdigheter under kursen. Examinatorn gör sin bedömning och betygssättning och vi diskuterar detta (våra bedömningar är oftast kusligt lika - vilket jag tillskriver den vikt vi lägger vid att nogsamt följa Skolverkets riktlinjer, vilket givetvis görs även i engelskan). Sedan fattar jag - i egenskap av ytterst ansvarig - det avgörande beslutet och precis som i engelskan väger jag då in allt gott jag sett av elevens arbete under kursens gång.

Våra elever upplever detta system som både rättvist och rättssäkert. Det gör jag också.

Jag hoppas min förklaring inte varit alltför luddig!

Bladverk eller rötter?

2011-09-17T09:36:00.002+02:00

Jag tycker det känns som att Majoren Björklund och hans anhang är ute bland kvistar och bladverk och grejar, när det som behövs är en rejäl rotblöta...

Externa examinatorer samarbetar vi redan med på vår skola, och det är något som både lärare och elever tycker är en bra sak, men det är ju inte den delen av vår verksamhet som borgar för arbetsglädje, lärande och utveckling.

I'm just saying...

Inspiration och utveckling

2011-09-15T15:24:00.004+02:00

Så här i slutet av arbetsdagen hittar jag en liten lucka för en stunds reflektion och kaffe. Just idag väljer jag att använda den tiden till en bloggpromenad i det jag brukar kalla mitt utökade kollegium. Jag kikar in hos bland andra Anne-Marie, Malin, Metabolisterna, Morrica och Tysta tankar och läser. Blir inspirerad, tankfull och får idéungar att utveckla.

Att dela idéer med varandra. Modella hur lektioner och projekt kan se ut - det är en fantastisk sak. Jag i min tur lånar, modellar om tillsammans med eleverna och sprider vidare. Goda pedagogiska ringar växer på vattnet.

Tänka fritt är stort. Tänka nytt är inte mindre!

2011-09-14T20:39:00.003+02:00

Jag blev så tänd på idén, som jag hörde om i Skolsnackprogrammet på FB ikväll, där det berättades om skolan som hade mycket större fokus på en schysst uppstart av läsåret, än på läsårsavslutningen. Så coolt! Och underbart! Varför har inte fler av oss tänkt - och gjort - så? Visst kan det vara trevligt att tacka av varandra för ett gott läs- och arbetsår men det är ju oändligt viktigare att välkomna alla till det nya året - genom en inspirerande och rolig start!

Detta bara måste jag ta upp med mina kollegor! Snarast! Man kan ju faktiskt göra det även vid uppstart av en ny [vår]termin, till exempel!

Reformera mera! Eller?

2011-09-14T14:48:00.004+02:00

Regeringen satsar 3.8 miljarder på lärarreform, står det att läsa på regeringens hemsida.

Jag ska läsa närmare och se vad det kan betyda.

Synligt lärande - ladda bums ned och sprid överallt!

2011-09-14T12:42:00.001+02:00

Så uppmanar Anne-Marie och eftersom jag tycker det är en mycket god idé så gör jag just det. Gör ni detsamma!

HÄR är länken!

Jomen, alltså...

2011-09-14T07:18:00.004+02:00

När jag såg det här på Facebook blev jag ju inte så lite glad.

Och idag är det premiär för Skolsnack! Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig!

Glädjens trappsteg

2011-09-13T14:06:00.007+02:00

En elev kommer in till mig på mitt arbetsrum, med glada, glada ögon.

- Har du tid? undrar h*n.
- Jomen självklart, säger jag och lägger ner locket på laptopen för att koncentrera mig på det h*n vill berätta.
- Jag har haft fel och du och Anna har haft rätt, säger h*n.
- Vad? säger jag och fattar absolut inte vad h*n pratar om.
- Jo... men ni har ju sagt att om jag bara börjar läsa på engelska... och skippar att slå upp alla de där orden som är adjektiv och istället fokuserar på att bara förstå liksom... helheten, i första hand... så kommer det att lossna och jag kommer att förstå vad jag läser... och vet du... Ni hade rätt! Jag har läst över trettio sidor nu, i The God of Small Things, och bara slagit upp ett enda ord... det var det där gurkordet... och jag förstår ju vad det handlar om! Det känns som ett... genombrott för mig!

Jag bara log brett eftersom jag ju visste att h*n skulle klara detta. Att om h*n bara vågade språnget skulle det lossna...

- Och, fortsatte h*n, det här med hur man lär sig... hur häftigt är inte det? Jag trodde att det liksom skulle vara som en jämn uppförsbacke, men... i stället är det ju som trappsteg - och de är inte ens lika stora, de där trappstegen!

Och så lämnade h*n mitt arbetsrum. Det såg ut som att h*n gick helt värdigt, men nog tyckte jag att h*n liksom skuttade - inombords.

Jag tänker på läroplanens mål när det att hjälpa eleverna att utveckla "insikt om sitt eget sätt att lära och en förmåga att utvärdera sitt eget lärande" och känner mig rätt varm inuti.

Willkommen, bienvenue, welcome!

2011-09-12T14:37:00.004+02:00

För ett par veckor sedan var 14 av våra elever, tillsammans med några lärare, på besök hos en ungefär lika stor grupp elever/lärare i Polen med vilka vi arbetar i ett projekt kring Östersjön.

Den här veckan är det vår tur att återgälda gästfriheten. Det börjar bra!

Sharing is caring!

2011-09-12T07:19:00.003+02:00

Jag läser hos Anne-Marie om att dela med sig av varandras undervisning.

Så underbart det vore om vi hade mera av sådant! Jag kan, till min sorg, upptäcka att vi inte ens pratar särskilt mycket med varandra om vår undervisning. Fika- och lunchpauser går åt till att prata mest om väder och vind. Undflyende ting.

Och att dela varandras undervisningsidéer? Inte alls särskilt vanligt. På sin höjd sticka till varandra någon kopia på en tidningsartikel, eller frågor till en film. Det är inte så dumt det heller, ibland. Men... om vi kunde prata mer om hur vi möter våra elever en måndagsmorgon? Hur vi kan attackera en engelsk text på ett nytt fräscht sätt? Hur vi kan våga gå ifrån läromedlen och lära på andra sätt?

Och det kan nog vara så att det är den där triste Jante som är inbegripen. Tro inte att du är något. Tro inte att du kan komma här och dela med dig av dina tips. Tror du inte vi vet hur man ska undervisa, va'? Och att själv fråga... vad kan det tyda på? Osäkerhet? Oerfarenhet?

Och så går vi där och bevakar våra lektioner, våra undervisningar - och glömmer mitt i allt detta att vi har ett gemensamt ansvar för att våra elever ska få en så bra skola, så bra undervisning, som det bara är möjligt. Vi glömmer att våra erfarenheter, tankar och idéer tillsammans blir så mycket starkare, så mycket bättre, så mycket mer om- och inneslutande - för oss alla. Lärare och elever.

Skolsnack - nya grepp i skoldebatten!

2011-09-09T10:48:00.003+02:00

Under en tid har jag följt en ny idés tillblivelse, på Facebook. Det är Fredrik Svensson och ett gäng medarbetare som startar Skolsnack-GarageTV! En talkshow där programmet distribueras via Facebook och där ambitionen är att låta publiken vara med och bestämma innehållet.

Jag tände på idén direkt! Äntligen ett bra forum där vi alla ges möjlighet vara med och påverka, göra våra röster hörda och ge schyssta vardagsperspektiv på både stora och små frågor! Ni vet... vi vanliga... vi som inte är proffstyckare, eller superpedagoger utan mer jobbar i det dolda. Vardagens ganska hemliga hjältar!

Premiär för programmet är onsdagen den 14 september och ni hittar det här!

Nyfikna på att läsa mer om detta? Då får ni två länkar av mig:
Den här och den här! ;)

Vad ni gör... missa nu inte detta! Jag tror det kan bli precis hur bra som helst!

Inför de långa konferensernas tid

2011-09-07T09:54:00.002+02:00

Nu närmar sig de långa konferensernas tid. Då krävs stora muggar. Muggar som håller värmen länge.

Och chåkla'!

... och den man bör fjäska för är en själv! Men muggen och chåkla'n är till en härlig, alltid peppig och generöst med-delande kollega och Vän! Peppelipepp!

(Fast jag köpte en likadan mugg till mig själv, också... ;))

Here we go again

2011-09-07T08:37:00.002+02:00

Jag läser i DN:s ledare om tankar kring att Jan Björklund nu lanserat Mattelyftet. Av artikeln framgår att det är en bra sak, och så kan det nog absolut vara. Matematik är ett viktigt ämne som många elever tycker är kämpigt. Ordet "katederundervisning" tänker jag inte diskutera här eftersom det har så olika konnotationer och det får bli en egen debatt... Men i artikeln står också att "De [lärarna, min anm.] har ständigt utsatts för påverkan, av politiker, trender, lärarhögskolor, forskare och proffspedagoger i en salig blandning. Det har de senaste decennierna försämrat den svenska skolan." Vänta lite nu. Att det alltså forskas på skolans område och att lärare tar del av detta och prövar en del av det som forskningen kommer fram till är bra saker skulle alltså vara negativt? Att vi har en utbildning i vårt yrke och att denna påverkar oss är också av ondo? Hmm...

Och så "att vända utvecklingen krävs tydliga kunskapskrav och kursplaner, ökad ordning och kontinuerlig uppföljning av vad eleverna lärt sig." Hoppsan! Här kommer Majoren och pekar med hela armen igen och det är vad vi behöver? Reality check, någon? Ja, skolan har problem. Stora problem, till och med. Men kunskapskrav och planer för kurserna har funnits hela tiden (om än en smula otydliga och jag är inte säker på att våra nya ämnesplaner är SÅ mycket tydligare). Ordningen är ett problem på sina håll men det handlar inte om att komma tillrätta med den så mycket med disciplinära åtgärder som att få utrymme för att ständigt få alla elever att bli sedda och lyssnade på, till exempel... Och kontinuerlig uppföljning - vilka lärare gör inte det och har gjort hela tiden?

Men nu är vi alltså där igen. Lärare är oproffsiga rön som vajar efter den vind som blåser för tillfället. Eller? Och... hur går det ihop med att det, enligt artikeln, är lärarna som ska utforma undervisningen? Klarar vi verkligen av ett sådant ansvar?

Hmm...

2011-09-06T21:42:00.000+02:00

... det var visst Skolans Dag idag? Jag märkte inget ovanligt. Gjorde ni?

Tankar för dagen

2011-09-06T06:56:00.002+02:00

Arbetsdagen kommer att bli en planeringsdag, mestadels. Jag har rätt mycket att styra upp med religionskurserna så att vi ska hinna få med allt det som ska inrymmas i dem. Tillsammans har vi tittat på vad som ska vara det centrala innehållet i kursen, eleverna och jag, och sedan har alla kommit med önskemål om vad de skulle vilja se särskilt mycket av i kursen, liksom tankar kring upplägg för att de ska känna att de får sina individuella inlärningsbehov tillgodosedda i största möjliga mån. Nu ska jag sy ihop något bra av detta utifrån det vi tillsammans kommit fram till och utifrån ämnes- och läroplan! Roligt!

Musikens makt

2011-09-02T20:06:00.002+02:00

Vi lyssnar ofta på musik tillsammans. Musiken hjälper till att samla ihop, att lugna en smula, runda av eller ibland skapa energi. I morse blev det...

Morgonen var grå och lite kylig och musiken värmde oss skönt.

Högläsningens magi

2011-09-01T20:47:00.007+02:00

Idag frågade jag en klass treor som läser A-kursen i religionskunskap om de ville att jag skulle läsa högt för dem ibland. Det ville de! Jag fick dem att högtidligen lova att säga till mig ifall de inte tycker läsningen ger dem något, för i så fall skippar vi det hela.

Boken är Ser mitt huvud tjockt ut i den här, av Randa Abdel-Fattah, och handlar om den väldigt vanliga tonårstjejen Amal som bestämmer sig för att bli "heltidare", dvs bära hijab på heltid. Inspirationen till detta kommer från Rachel i Vänner. Boken har någonstans beskrivits som en bruksbok mer än en litterär upplevelse. Men jag tänker att den ger oss en möjlighet att få en inblick i muslimskt vardagsliv, att få möta något av en religion från insidan och incitament att lyfta upp och samtala om fördomar vi kan ha om inte bara islam utan också andra religioner och deras utövare. Vi får väl se hur detta utfaller. Men jag har länge velat arbeta med skönlitteratur även i religionskunskapen och detta är en början.

Det som i alla fall inte kan bortses ifrån är den effekt en stunds högläsning har på en klass. Det sprider sig en slags vilsam tystnad. Vi slappnar av. Följer berättelsen. Och det spelar ingen som helst roll att lyssnarna är unga vuxna - högläsning är magiskt.

När vi läst en liten stund dyker det upp spontana frågor. Och vi tar oss tid att samtala kring dem. Sedan fortsätter vi en bit till.

Undran

2011-08-30T16:22:00.004+02:00

Jag gick över en annan skolgård. Några barn tog en genväg på sin väg till matsalen.

- Man får inte springa på gräset! ropade andra barn.

- Får man inte? tänkte jag.

Vad har man annars gräsmattor till?

(Självporträtt. Jasmine Steffens.)

I [för]väntans tider...

2011-08-30T14:13:00.002+02:00

En del av höstterminens arbete ligger och väntar på mitt arbetsbord. Böckerna är otåliga. De vill bli bläddrade i. De vill bli lästa. De vill bli vandrade i. De vill bli pratade om och kring. Ja, kanske rentav pratade med?

Om vikten av att ha tillgång till en pekpinne!

2011-08-26T14:42:00.007+02:00

Fjärrisen till projektorn i ett av våra klassrum är borta. Det har den varit hela tiden, men ingen har brytt sig eftersom ingen har använt projektorn eftersom ingen ljudanläggning har funnits kopplad till den. Det finns det nu. Jag fixade det igår. Då stötte jag först på fjärrisproblemet. Eftersom apparaten sitter monterad i taket når jag inte on/offknappen. Det löste jag med hjälp av den här...

... såhär:

Sedan stötte jag på problem nummer två. Projektorn startade inte, för det fanns ingen strömförsörjning till den. Sladden försvann in i taket men jag kunde inte hitta var den kom ut och inte ens tekniskt mer begåvade kollegan R. fixade att klura ut det. Till slut gick jag till ansvarige J. som frågade om jag tänt lysrören? Nej, det hade jag inte. Men så fick jag veta att om jag bara gjorde det så skulle det vips! också komma ström till projektorn den vägen...

Jag gjorde så och fick igång det hela. Det är faktiskt helt nödvändigt för mig att använda projektorn så gott som varenda lektion i den salen så jag drog en lättnadens suck över att det ändå funkade.

Men jag undrar stilla om det verkligen var färdigtänkt när installationen gjordes? För vem vill ha fullt klök på lysrören när man ska se på film/bilder/presentationer/whatever? Och... lamporna i projektorn mår inte bra av att abrupt släckas (vilket lätt kan hända t ex när någon tjänstvillig person snabbt reser sig och släcker de störande lysrören...). Det hade kanske spelat mindre roll om det var vanliga lampor man köper på Konsum för några tior. Men nu är ju projektorlampor så dyra att om de går sönder är det snudd på billigare att köpa ny projektor...

Pekpinnen ska jag också vara rädd om...

Jag gick på ett skrivarcafé

2011-08-25T15:38:00.006+02:00

Igår var jag elev. Jag fick för mig att kolla in vad ett skrivcafé kunde vara för någonting. Där fick jag arbeta med olika associativa skrivövningar. Skriva i exakt tre minuter utifrån ett, eller ett par, slumpvis utvalda ord (jag fick "sjukvårdarens kläder"), skriva fritt utifrån en bild jag fick välja själv osv. Det var en intressant upplevelse. Jag fann ingen som helst utmaning i själva skrivuppgifterna. Genom mina bloggar, mejlande och annat skriver jag ju på det viset mest hela tiden. Och jag vet att det är något fantastiskt hundratal som faktiskt läser mina dagliga utgjutelser.

Men... att själv läsa upp det man skrivit... för de andra... var en skakig och smått läskig känsla. De andra verkade helt coola med det, men så hade de ju gått skrivarkurser och sådant. Efter varje skrivuppgift gav vi varandra feed-back på det vi skrivit. Spännande.

En nyttig och rolig erfarenhet som jag tar med mig vidare i mitt arbete.

Global warming...

2011-08-19T13:49:00.003+02:00

På morgonnyheterna får man veta - om man inte visste det redan förut - att en stor andel skolelever (1 av 3) känner stor oro inför skolstarten. De känner prestationskrav och rädsla för att inte duga, inte passa in, hamna utanför. Jag bär alltid med mig dessa tankar och särskilt dessa dagar. Vikten av att skapa ett varmt och inkluderande klimat. Att verkligen se varje enskild elev. Hälsa på var och en, ögonkontakt, en vänlig och intresserad kommentar. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Genuin värme och omtanke - en bra grund för relationsbyggande. Och utan relationsbyggande - ingenting.

Hmm...

2011-08-17T12:06:00.004+02:00

Här finns en del att göra, va'?

(Del av en utvärdering som en kollega visade mig...)

Bilden är lite svårläst, så här följer elevens svar på frågan Vad tycker du om sättet vi arbetar på i klassrummet? Några förslag/tips?:

"Arbeta i grupper. Så de som behöver hjälp i en grupp och tjejerna i den andra."

Hmm, som sagt...

Nu kör vi!

2011-08-17T12:04:00.001+02:00

Vi har redan haft två dagars arbete på annan ort och det var en fin uppstart på vårt nya arbetsår, men ändå... att komma till min arbetsplats... fylla på kaffemuggen, kolla mejlen, börja kika på nya schemat... Nu har det börjat på Riktigt. En skön känsla!

"Det lär jag mig på internet"

2011-06-14T20:56:00.003+02:00

Två dagar med samtal, på engelska, med elever. Muntlig examination i EnA, för att vara lite mer formell. Vi samtalar om allt möjligt och eleverna berättar om sina intressen och färdigheter. Flera spelar gitarr, någon piano, inte så få spelar datorspel eller lär sig prorammera, några tränar dans... och de har alla - med något undantag - det gemensamt att de på frågan var/hur de lärt sig svarar: "Jag lär mig från internet... på Youtube och sånt..." (fast de säger det givetvis på engelska).

Och det är klart att de gör! De lär sig ju dessutom en massa engelska där och det jag/vi behöver göra är att hela tiden bli ännu bättre på att använda det i undervisningen!

Detta tänker jag ofta på. Och använder det ofta även för egen del. Som här till exempel:

sommarskola

2011-06-14T20:41:00.003+02:00

På nyheterna tidigare ikväll pratades det om sommarskola. En möjlighet att nå målen i något ämne man inte har fått godkänt i. Vi ska ha sommarskola här i vår kommun även detta år. För min del handlar det om att huvudsakligen arbeta med de elever som vill ha betyg i engelska, men som av någon anledning inte hunnit ända fram vid terminsslutet, och som vill bli antagna till något av gymnasieprogrammen.

Av erfarenhet vet jag att gruppen kommer att spreta rejält. Min tanke, för att skapa de bästa förutsättningarna (både för eleverna och för mig själv), är att hitta något gemensamt som hela gruppen kan utgå ifrån, men där var och en kan arbeta utifrån sin egen nivå och de mål man vill uppnå.

Jag tänker att vi kanske kan utgå från ett filmklipp på Youtube. Eller kanske göra en bildpromenad, eller arbeta med kvitton, eller något helt annat enligt de spännande modeller som Anne-Marie och Malin bjudit på. Jag får tänka fort, för min ordinarie termin slutar på fredag och på måndag morgon kommer mina sommarelever.

En lat jävels slutbetyg!

2011-05-27T23:15:00.003+02:00

Minns ni Douglas Berglund? Killen som skrev En lat jävels guide till MVG i alla ämnen.

Han tar studenten nu. Hur gick det för honom? Han levde som han lärde och fick... 22,5!
Det är ju ungefär så bra det kan bli. Jag gläder mig!

Välkommen in till oss!

2011-05-25T16:33:00.003+02:00

Jag fick en fråga i morse, av en kollega från annat håll:
- Får jag vara med på din lektion nu på morgonen?

Jag svarade:
- Ja! Gärna! Du är så välkommen!

På eftermiddagen fick jag tillfällen att själv ställa en fråga:
- När du hälsade på hos oss - vad såg du? (Med förhoppningen att få lite feedback, kanske.)

Han svarade:
- Att du använde Youtube. Det kan jag nästan aldrig göra - min rektor är mycket strikt med upphovsrätt och sådant.

Sedan pratade vi vidare om kurser, bedömningar och prov och han förklarade för mig hur han, som engelskalärare, hade att hålla en sluttentamen vid läsårets slut. Därutöver måste alla elever göra fem stora prov. Plus andra prov. Plus muntliga redovisningar, inlämningsarbeten, hemläxor och allmänt aktivt deltagande i lektioner.

Jag är glad att jag inte jobbar i Tyskland. Vågar jag hoppas att åtminstone några av mina elever också är det?

Examination, typ.

2011-05-20T21:55:00.003+02:00

Ibland blir jag så glad att jag blir alldeles tårögd. Så blev det igår och idag när det var dags för examinationer i religionskunskap, både muntliga och skriftliga. Bäst gillar jag de muntliga och vanligen gör eleverna det också, även om rätt många ändå föredrar att få uttrycka sig skriftligt.

Det som är så bra med de muntliga är att eleven kan stanna upp... fråga... vi kan samtala... och inte sällan kan eleven gå ut från provet och till och med ha fått med sig något nytt. Prov som en del av lärandeprocessen. Det är det jag tycker om!

Annars gillar jag egentligen inte prov, överhuvudtaget.

Men att se lättnaden... lyckan... i någons oroliga ögon, när det står klart att h*n klarat det... efter ett helt läsårs hårt arbete... Hur axlarna skjuts bakåt lite, och ryggen rätas upp, steget ökas och individen blir ungefär en meter längre... Det är en av de där sakerna som gör att jag älskar mitt jobb.

DON'T PANIC!

2011-05-18T16:28:00.011+02:00

Jag förbereder nästa veckas engelskalektioner för en grupp i EnA. Medan jag gör det har jag så roligt att det möjligen inte är riktigt okej. I synnerhet om man betänker att jag inte bara sitter där vid mitt arbetsbord och har roligt - jag har betalt för det, dessutom! Jag vågar inte tänka på att det förhoppningsvis blir ännu roligare när vi sedan har dessa lektioner tillsammans.

Eleverna vill gärna träna på att lyssna till, och prata på, målspråket. En del uttrycker också bekymmer för sin stavning. En av de saker vi har gemensamt är en känsla för skön humor. Vad kan jag göra av detta?

Ptja... jag kan till exempel gå ut lite löst med Monty Python och The Four Yorkshiremen. Sketchen finns på nätet och jag kan använda deras härliga arkiv med manus till alla deras sketcher och kanske göra en vanlig lucktext? Lucktext är ju inte superoriginellt men fungerar fint när man ska vässa hörseln lite extra. Dessutom får man ju skriva ner orden och då blir det ju samtidigt lite stavningskoll för den som känner sig osäker. Och under tiden har man ju möjlighet att sitta och småflina lite.

Vad mer? Kanske en angelägen aktualitet? På onsdag... då är det den 25 maj och alla vet väl vad det är för dag? Jo, jag tänkte väl det. International Towel Day, till minne av underbare författaren Douglas Adams. Vad kan man göra av det? Hmm... man kan ju börja med att överraska med att se början av filmen? Nejnejnej... inte den där rätt träiga varianten som kom häromåret. Det ska vara den gamla BBC-produktionen, förstås. Givetvis inga subtitles.

Sedan kan vi samtala om Douglas Adams och hans författarskap och så avrunda med att, mha Youtube (denna ständiga källa till glädje!), se ett klipp där Douglas Adams själv läser om handdukars betydelse ur The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Kanske gör jag en lucktext även av denna (och så tittar vi inte på klippet utan enbart lyssnar)? Baföratt, liksom. Jag kan åtminstone förbereda den.

Vad som sedan händer får vi se. Det beror på responsen. Men... som min gamla handledare en gång sa:
Proper Planning Prevents Pissy Performances.

Lite så jag jobbar.

Längtan!

2011-05-13T19:38:00.003+02:00

I dessa dagar av nationella prov, examinationer och betygstankar inte bara välkomnar jag, utan längtar till att få använda det nya betygssystemet!

Musikens makt

2011-05-10T08:58:00.003+02:00

Tisdag morgon. En sal med 49 elever som ska skriva nationellt prov i engelska. Spänt sorl i väntan på att börja mjukas upp med lite musik från min dator och de flesta ser lite gladare ut på ögonen...

Svårare behöver det inte vara.

Allt eller inget?

2011-05-06T09:57:00.004+02:00

En god vän samtalar med mig om sin dotter. Hon ville inte gå till skolan i morse. Låste in sig på sitt rum och vägrade kommunicera. Han lyckades dock lösa situationen och få flickebarnet till skolan. Anledningen till morgondebaclet var att flickan (som går i åttan) skulle ha muntlig redovisning idag. Inför två hela klasser. Hon är jätterädd för att tala inför grupp. Lösningen, som hon såg det, var att skolka från alltihop.

Bakom historien finns en bra skola och lyhörda lärare, enligt min gode vän, men någonstans har det ju ändå fallerat när tösabiten verkar tro att man måste prata inför Jättegruppen Allan för att klara uppgiften. Ingenstans i styrdokumenten står det att man måste prata inför stora grupper, i något ämne.

På något ställe finns kriteriet att man ska göra en muntlig redovisning inför en grupp. En grupp kan vara ganska liten. Genom att se det så kan man ju hjälpa och stötta en elev... låta henne/honom få växa en meter genom att få lyckas. Och det är väl det som är målet? Eller..?

Så himla kloka och uppmuntrande ord!

2011-04-29T08:57:00.004+02:00

Anne-Marie Körling har skrivit ett så klokt, varmt och uppmuntrande blogginlägg här. Det var just det jag behövde denna morgon. Det värmde och gladde och stärkte! Kanske vad du också behöver? Läs och bli varm och glad och stark!

Anne-Marie... jag ger dig en blomma från min trädgård...

Nästa år... då...

2011-04-20T16:38:00.006+02:00

Vårterminen brusar runt omkring mig. Det är inlämningsuppgifter och nationella prov och frågor och kakor och filmtips ("Magda... du bara måste kolla in The Mighty Boosh!") och en lärarstudent på VFU hos mig och utvecklingssamtal och andra utvecklande och inkluderande samtal och en kommande språkresa och kursslut och examinationer och en pågående debatt om skolan. Om världen. Om skolvärlden.

Och mitt i allt detta tänker jag framåt. På nästa läsår. För det är ju nu, medan jag är mitt uppe i allt, som jag ser allra klarast, kan formulera allra tydligast, vad jag vill göra då. Vad som fungerar väl nu och är värt att utveckla, vad som inte är så lyckat och alternativa vägar att pröva - och alla dessa idéer som dyker upp medan jag håller på som bäst. Inte minst: eleverna. De ger mig omedelbar feedback hela tiden och jag vill ta vara på allt de ger mig medan det är skarpt och väl synligt. Innan sommarlovet hunnit sudda ut en del.

Så min planering inför starten på det nya läsåret (och dessutom en ny läroplan, ju!) pågår för fullt. Just nu. Jag är där. Nu. Men... jag är också här. Nu.

Jag kompetensutvecklar mig lite

2011-03-12T11:26:00.006+01:00

Skavlan igår: Sir Ken Robinson. Han talade om hur ungas kreativitet stryps i skolsystemet. Fredrik Reinfeldt och hans norska kollega fick sitta vackert och lyssna. Jag hoppas han tog in och jag hoppas ännu mer att Jan Björklund ville kolla chefen på teve och också såg - och lyssnade aktivt.

Vilhelm Mobergsgymnasiet idag: Munta i CAE & BEC. Min roll är mest att se till att allt funkar. Externa examinatorer sköter resten. Gott om tid för annat, alltså.

Hos Tysta tankar fick jag en länk till en fantastiskt animerad föreläsning och inspirerad av detta letade jag dels upp hans hemsida och dels ett TED talk. Så nu sitter jag här, på bästa sändningstid, och utvecklar mig genom att lyssna och reflektera. Det finns sämre sätt att tillbringa en gråmild lördagsförmiddag!

Om att tänka

2011-02-20T08:34:00.001+01:00

Helena Duroj skriver så himla bra om matematik och tänkande att jag helt enkelt bara länkar till henne, rakt av. Här hittar ni henne! Väl bekomme!

Mer om MVG

2011-02-17T07:30:00.002+01:00

Jag läste Douglas Berglunds bok igår kväll. Massor med tips som jag är säker på att en del av mina elever skulle ta till sig, med förtjusning. En och annan förmaning också - om att de där MVG:na inte är helt gratis, ens för en lat jävel. Ibland måste man jobba och man måste också se till att ha/skaffa sig vissa grundfärdigheter. Men inte ett enda ord om betygskriterier eller styrdokument.

Jag skulle önska att alla mina elever läste boken och att vi sedan kunde diskutera den tillsammans.

Guidning

2011-02-16T19:37:00.007+01:00

När jag kom hem från jobbet låg en bok och väntade i min brevlåda. Douglas Berglunds En lat jävels guide till MVG i alla ämnen. Den ska jag snabbplöja, tänkte jag. Kanske kan jag sedan hyra ut den till ambitiösa, men lata, elever? ;-)

Seriöst - det Berglund skriver är inte bara fyndigt och fiffigt utan ger också en intressant bild av hur många elever uppfattar lärares grunder för bedömning och betygssättning. Något att fundera på, kanske?

Vidöppet!

2011-02-07T19:50:00.004+01:00

Apropå ett inslag för några minuter sedan, i Rapport, vilket i sin tur var apropå den nya säsongen av Klass 9A... till mitt klassrum är dörren alltid öppen. Såvida det inte bullrar alltför mycket i caféterian utanför. Men... även när den ser stängd ut är den ändå.... öppen. För den som vill!

Rätt vad det är har vi också besök i klassrummet. Det kan vara rektorn som kikar in, eller någon kollega. Strax före jul hade vi besök några gånger av en engelskalärare från Polen - Halina. Och de här veckorna har vi en blivande lärare som gör en del av sin VFU hos oss. Det händer också att andra elever besöker våra lektioner.

Jag välkomnar ändå fler. Och oftare! Vi har en kultur av stängda dörrar till våra lektioner i skolans värld. Dags att sparka in dem? Lite subtilt, menar jag...

Om omprövning...

2011-01-13T08:51:00.004+01:00

Igår lämnades utredningsförslaget kring elevers möjlighet att kunna få sina betyg omprövade, till Jan Björklund. När jag lyssnade på nyheterna igår sa sig Jan Björklund vara negativ till förslaget eftersom det bland annat skulle bli mycket administrativt betungande.

Några ungdomar intervjuades också kort i inslaget och en tjej sa att hon tyckte det var jättebra att få möjlighet att överklaga betyg "eftersom jag kanske behöver ett högre betyg för att jag ska kunna komma in på någon viss utbildning" (fritt citerat ur mitt minne). Om inget ändrats i betygskriterierna sedan jag kikade sist (vilket var några dagar sedan) så är "kunna komma in på någon viss utbildning" inte ett av kriterierna för något av betygsstegen...

I ledaren i dagens DN diskuteras utredningen ytterligare. Jag håller helt med om att rättssäkerheten kräver att myndighetsutövning också ska kunna ifrågasättas genom exempelvis överklaganden. Det går ju faktiskt redan idag att begära omprövning av ett betyg, för övrigt. Men risken finns, ja jag tror till och med att den är överhängande, att många elever om förslaget går igenom skulle begära omprövning för att de helt enkelt vill ha högre betyg utan att kanske reflektera särskilt mycket över hur det betyg som satts relaterar till deras faktiska kunskaper, färdigheter och prestationer. Skriftliga prov kommer att bli det allra viktigaste och fokuset på det enkelt mätbara och på betyg kommer att skjuta undan det som är skolans egentliga uppdrag, vilket inte är att sätta betyg utan att ge alla de bästa möjligheterna att inhämta kunskaper, att lära sig använda sina kunskaper, vara väl förberedda för vidare studier eller arbetsliv och att växa som människor och som samhällsmedborgare.

Lärarnas Riksförbund tycker att det i princip är riktigt att omprövning ska kunna ske, dock efter det att en del förändringar gjorts och underförutsättning att det sker på ett villkorat sätt.

"Betyg ska inte kunna omprövas ”för säkerhets skull”. Eleven måste anföra sakliga skäl för att en omprövning ska komma till stånd. Detta ska en särskilt kvalificerad lärare i det berörda ämnet avgöra. Vid en eventuell omprövning av ett betyg måste möjligheten finnas att på nytt pröva att elevens kunskaper motsvarar ett högre betyg", säger Anders Almgren på Lärarnas Riksförbund, i en kommentar.

Magnus Bard har för övrigt gjort en mycket talande illustration till DN-ledaren, men den får ni leta upp i pappersversionen av tidningen (sid 2)...

Mitt utökade kollegium

2010-12-07T17:09:00.003+01:00

Vi har besök. Från Polen. Till min glädje ingår en engelsklärare i "delegationen".

Vi fann varandra snabbt och har haft tillfälle att mötas... samtala... fråga... svara... jämföra. Så lika våra världar är. Och ändå så... olika. Så många frågor vi har till varandra. Så nyfikna vi är.

Ännu en kollega att utbyta tankar, erfarenheter och idéer med! Me likes!

I dialog

2010-11-30T09:48:00.006+01:00

Inlämningsuppgifter en masse. Jag tycker det är roligt att få dem i min hand (fast det får jag ju inte - de skickas ju in elektroniskt) och få ta del av elevernas nedskrivna tankar. Sedan går jag i skriftlig dialog med var och en. Denna kommunikation utgör sedan grunden för vidare samtal och resonemang. Vi läser varandra. Talar med varandra. Resonerar. Utbyter idéer, erfarenheter och funderar tillsammans över hur vi ska gå vidare. Framåt.

Tid för reflektion

2010-11-29T21:26:00.003+01:00

Egentligen hade jag helt andra planer för eftermiddagens lektion med en grupp vuxna elever. Men när en av dem frågade mig "hur lär man sig egentligen nya ord?" gjorde jag en trippel Salkov - med skruv! - och så använde vi tiden till att gemensamt diskutera, jämföra och berätta om hur vi lär oss. Hur sammanhang och motivation och intresse gör allt så mycket enklare. Vad säger språkforskning? Våra egna erfarenheter? Och handfasta tips. "Vad fungerar bäst för dig?"... "Så här brukar jag lära"... "jag lär mig lättast om..." osv.

En lektion då var och en - och ändå tillsammans - fick möjlighet att reflektera över sitt eget lärande... och sätta ord på det. En viktig lektion.

Vi fuskar! Som fan!

2010-11-23T13:21:00.003+01:00

För några år sedan hörde jag en god historia om en lärare som brukade dela ut skriftliga prov för att sedan blinka till eleverna och säga att "det här är er skrivning... men... vi skriver inte idag... kika i stället på skrivningen och gå sedan hem och förbered er..." Så härligt, tänkte jag då! Samtidigt som en liten luther - eller om det kanske var en liten jante? - satt på min axel och petade på mig med en vass pinne. Så fick man väl ändå inte göra? Hmm... min devis har ofta varit att det är lättare att få för-låtelse än till-låtelse... och om det inte är uttryckligen förbjudet så får man...

Nu prövar jag en Leif Strandberg-Vygotskij-Magda-idé. Vi ska ha skriftlig tenta i religionskunskap om några veckor. Jag har tre tentor. Den första arbetar eleverna med tillsammans, företrädesvis på lektionstid. De/vi diskuterar lösningar tillsammans. Den andra ska de få skriva enskilt, men med fusklappar till hands. Först vid den tredje kör vi i skarpt läge. Nyheten med detta är skrivning nummer två - den med fusklapparna.

Jag tror på många mycket goda resultat i gruppen!

Man får fuska! Det är fint att vara plugghästar, tillsammans!

Väl talat!

2010-11-18T12:01:00.002+01:00

DN. Debatt idag:

Legitimation kommer att sänka läraryrkets status

Vettigt resonemang, tycker jag.

Författarbesök

2010-11-18T11:47:00.003+01:00

Vi har haft intressant författarbesök den här veckan. Jag bjöd in Lee Stringer som skrivit bland annat Grand Central Winter ur vilken en aktuell text, No Place to Call Home, är hämtad.

Med mörk röst och bred amerikansk accent berättade Lee om sitt liv som uteliggare och crackmissbrukare och hur skrivandet kom att förändra hans liv totalt. Hans berättelse tog tag i oss och alla lyssnade intensivt.

Ära vare Buddha för Youtube!

Och... varje människa bär på en historia, värd att berättas.

Pennfajtas, kanske?

2010-11-16T19:24:00.001+01:00

... jag har fått nya brevvänner! En hel klass, till och med!

Ojojoj, vad vissa och somliga har att ta igen på fredag... :-) Till att börja med behöver vi nog repetera ihopskrivning/användning av genitiv-s, stor bokstav och något mer. I en C-kurs.

Jag noterade dock det lilla hjärtat...

... och brevet pryder nu mitt arbetsrum.

Vecka 45

2010-11-09T20:59:00.004+01:00

Höstlovet är över och efter att ha laddat batterierna (jag i Prag och mina elever på andra håll) drar vi nu på spikskorna och spurtar mot terminsslutet, vilket också betyder slut på ett par av kurserna och därtill hörande tentor och muntor. För ettorna är detta ett nytt sätt att arbeta som till en början innebär en viss anspänning och mycket av mitt arbete går ut på att hjälpa dem se hur mycket de redan kan och vet så att de litar mer till sig själva. Så här långt verkar det fungera.

Jag kan ju inte bara ge en massa energi till mina elever utan att också fylla på de egna förråden. Inspirerad av Anne-Marie börjar jag läsa Vygotskij igen och med helt andra ögon än när jag mer flyktigt nuddade vid honom under min lärarutbildning. Detta får jag säkert anledning att återkomma till.

Skola i förändring

2010-11-03T19:53:00.005+01:00

Så heter en film från Skolverket som behandlar de förändringar som grund, special- och sameskolan står inför. Jag kikade på den idag, denna den tredje studiedagen. Om inte annat är det intressant att se hur inte bara gymnasiet utan hela skolan befinner sig mitt uppe i ett gigantiskt förändringsarbete.

Jag hoppas det också blir möjligheter framöver att strukturerat diskutera vad förändringarna innebär för oss i vår verksamhet, och då inte bara på organisatorisk nivå - utan vad jag hoppas är ännu mer helhetstänkande och, inte minst, the revival of att använda styrdokumenten dagligen och stundligen.

En rejäl implementering av den nya betygsskalan och tänket kring den vore inte heller helt fel. Det vore till och med ganska rätt.

Utbyte

2010-11-02T21:48:00.003+01:00

Jag är här och andra är någon annanstans. Men vi kan mötas... över ett lunchbord eller via nätet och dela tankar, tips och erfarenheter. Av en tidigare arbetskamrat fick jag, via Facebook, ett mycket lovande tips - en länksamling för lärare i samhällsorienterande ämnen. Den hoppas jag hinna studera närmare i morgon!

En annan kollega var på en mycket intressant studiedag för historielärare igår. Han berättade hur de fått möta forskande lärare som berättade mycket om vad som sker just nu på olika fronter och många handfasta idéer kring hur dessa nya kunskaper kan användas i praktiken. Inte minst intressant var en föreläsning och efterföljande diskussion om betyg och bedömning och vad det egentligen är vi försöker mäta och bedöma. Undersökningar som redovisades visade att alltför många mäter helt fel saker, dvs man tror att man mäter en sak - men i själva verket är det något helt annat. Och jag fick en idé... som jag kanske återkommer till när jag repat lite mer mod...

Det humanistiska manifestet

2010-11-02T21:26:00.004+01:00

Studiedag nr 2 idag. Fokus: Gy2011. Om man arbetar på en skola långt bortom storstäder och allfarvägar får man snällt finna sig i att vara en av dem som allra sist får vara med om Skolverkets konferensturné.

Men vi ägnade ändå förmiddagen åt att titta på film. Jag tycker det är spännande att få vara med om en reform av gymnasieskolan. Men det hjälper föga när filmen är så fruktansvärt tråkig och småtafflig att jag höll på att somna. Entoniga röster malde på i fel kameravinklar och med konstiga bakgrunder och nåde den som kostade på sig att se glad ut. På filmen, alltså. Vi såg jätteglada ut - inte minst när vi fikade.

Efter lunch arbetade vi i våra respektive grupper. Jag är med i HUM-gruppen och vår uppgift var att se över vilka kurser vår skola kan och/eller vill erbjuda när det gäller programfördjupning och individuella val. Intressant och roligt! Vi plockade ihop ett förslag med olika "valpaket" för de två inriktningar som ska finnas inom HUM hos oss; språk och kultur. I vår iver tänkte vi oss t o m hur man skulle kunna marknadsföra de två inriktningarna hos de presumtiva väljarna - nior, alltså.

Sålunda skapade vi något som vi lekfullt kallar "det humanistiska manifestet". Man får faktiskt leka och skoja. Också.

There and back again...

2010-11-01T19:55:00.002+01:00

Jag är hemma från Växjö nu. Nu vet jag lite mer om intermedialitet. Det hade varit fint om jag/vi dessutom hunnit fundera kring hur vi ska använda dessa våra nyvunna kunskaper i praktiken. Men det gavs det ingen tid till. Däremot fick vi en onödligt lång kaffepaus. Och sedan en föreläsning i att brus gynnar elever med koncentrationssvårigheter. Eftersom föreläsaren var professor fick han, utan motsägelser, göra det precis så krångligt som det bara gick. Men det ordnade sig på slutet, då vi faktiskt fick tillfälle att både ställa några frågor och komma med egna tankar/erfarenheter.

Höstlöv... lov... love...

2010-11-01T08:48:00.003+01:00

Framför mig, och resten av lärarsverige (märkligt uttryck), ligger nu tre dagar av möten, seminarier, samtal och - förhoppningsvis! - lärande. Idag är det Lärarnas Dag på Linnéuniversitetet och jag har valt att åka in till Växjö för att vara med på två föreläsningar; en om intermedialitet och en om hur brus kan underlätta för människor med koncentrationssvårigheter. Det var de två mest intressanta jag kunde hitta och jag hoppas de ger mig något. Om inte annat kanske de kan utgöra plattformar för möten med andra lärare och dessa möten i sin tur kanske kan vara fruktsamma.

Förra året arbetade jag i Stockholm och kunde närvara en dag på Skolforum. Det var inspirerande, även om jag inte är särskilt förtjust i mässor. Jag ser till slut inte skogen för alla träd.

Jag återkommer.

Att vara lärare

2010-10-19T07:31:00.000+02:00

Jan Björklund sa i radion igår - apropå det här med lärarlegitimationer - att han tror att vi i Sverige har alldeles för många lärare, som saknar behörighet. Dubbelfel, på något vis. Jag anser att om man inte har adekvat utbildning/examen och därmed saknar behörighet så är man faktiskt inte lärare. Måhända arbetar man som lärare (och man kan ibland göra ett mycket gott arbete) men man är inte lärare. Nu ska en legitimation införas, vilken ibland kan kännas som att den examen man (jag) har liksom inte skulle vara tillräcklig (även om vi som är behöriga och redan arbetar i yrket kommer att få våra legitimationer utan några extra ansträngningar) och dessutom sägs legitimationen och de regler som kommer att införas vad gäller bedömning och betygssättning vara ett påtryckningsmedel för kommunerna att låta fortbilda sina obehöriga "lärare". Jahaaaa..? Så till skillnad från oss som har pluggat för egna pengar (låt vara i form av en kvarts mille i studieskulder) så ska en del få sin lärarutbildning/behörighet betald eller subventionerad av arbetsgivaren? Shysst!

Eller kanske inte?

Det är inte det att jag inget har att säga...

2010-09-17T09:34:00.005+02:00

... jag hittar bara inte tiden för det.

Mina dagar är fyllda av interaktion med elever och kollegor. Ja... ni vet. Så mycket roligt, spännande, sorgligt och underbart händer och visst skulle jag kunna sitta i den sena timmen och skriva, men på något vis känner jag behovet av avgränsning. Att ta hand om mig själv. Läsa. Träna. Påta i en trädgård. Umgås med min käraste, min familj och mina vänner. Vila. Ladda om.

Igår läste jag i alla fall i det senaste numret av Skolvärlden (nr 7/10) en artikel om sociala medier där tre personer från skolans värld diskuterade lärares och elevers eventuella interaktion på Facebook och jag fick uppfattningen att de ansåg det vara "oproffsigt" att ha vänskapliga relationer med sina elever. Jahaja? Vad med att bygga relationer med var och en av sina elever? Vad med att denna måste vara uppriktig, ärlig och att den innebär att man - till viss del - måste bjuda på sig själv en smula?

Jag bor och arbetar i en så liten kommun att vi faktiskt bara har ett högstadium och en gymnasieskola. Det är absolut oundvikligt att eleverna känner sina lärare, och vice versa från sfären utanför skolan. Man är grannar, kompisars föräldrar, släkt, tränar på samma ställe, hämtar pizza på samma hak, är medlemmar i samma föreningar, ses på Konsum och ICA och fikar på samma fik. Man går på samma konserter, går på samma biograf och är eleverna över 18 kan det till och med hända att man understundom frekventerar samma pub.

Detta kan naturligtvis vara negativt i vissa avseenden. Men... det ger också en utmärkt träning i att hålla balansen. Den mellan att ha en professionell relation och en privat eller åtminstone "oprofessionell". Vi som jobbar här är redan ganska bra på att förhålla oss till våra elever i de olika dagliga mötena och att vara på Facebook och rentav ha "vänstatus" där är inget särskilt bekymmer, faktiskt. I mitt övriga liv (jo, man har ett liv även på nätet) tänker jag ändå alltid lite på hur jag agerar och vad jag säger. Att göra det på fejan känns precis lika naturligt - och det inte ens bara för mina elevers skull utan lika mycket för min familjs och mina vänners skull - och allra främst för min egen skull.

Jag ser Facebook som ännu en vettig kontaktyta, helt enkelt. Jag skulle dock aldrig själv tränga mig på mina elever (nuvarande eller före detta) och ansöka om vänstatus. Lika lite som jag dyker på dem i andra sammanhang och frågar om jag kan få hänga med på deras aktiviteter... Får jag däremot förfrågan själv brukar jag acceptera. Och graden av interaktion varierar från noll till litegrann.

Vad tycker ni? Hur hanterar ni detta? Om ni nu gör det?

Ingen ska behöva vara rädd!

2010-08-23T08:46:00.003+02:00

Medan jag smuttar på arbetsdagen första mugg kaffe (dagens första muggar intogs hemmavid...) bläddrar jag lite i DN. Där står att var tredje ungdom är orolig inför skolstarten eftersom man inte känner sig trygg. En fruktansvärd siffra. Var tredje elev.

Mobbning är en av de största utmaningarna. Sviterna av att bli utsatt kan vara livslånga. Det vet jag...

Förra veckan arbetade vi med diskrimineringslagen och den del av skollagen som handlar om annan kränkande behandling, på en av våra studiedagar. Vi har en likabehandlingsplan som nu ska arbetas om. Det ska den varje år. Men det räcker ju inte med att ha tagit upp problematiken på studiedagar, eller att ha en plan. Vi måste också arbeta aktivt, kontinuerligt och oförtrutet. Förebyggande såväl som åtgärdande. Skolan och alla vi som arbetar här har ett stort ansvar. Inte minst att själva vara föredömen, när det gäller hur vi bemöter våra elever och varandra. Och det räcker inte med att veta och vara lite PK; det handlar om människosyn och ett aktivt ställningstagande.

Sedan bara måste jag säga att man som förälder inte heller kan friskriva sig; som förälder är man den som har det största ansvaret för barnens uppfostran. Mycket av det som sker händer utanför skoltid och ett aktivt föräldraskap kan inte nog värderas.

Ingen ska behöva vara rädd. Ingen. Nollvision. Det största rummet sägs vara det för förbättringar. Så... vad gör vi?

Snart så...

2010-08-06T12:05:00.001+02:00

Jag läser Mats, Christer, Anne-Marie och andra engagerade bloggar[e] om, av och med människor som arbetar i skolans värld. En värld som är en av de viktigaste delarna av vårt samhälle och ändå verkar stå utanför, på något vis. Jag tänker också. Det gör jag verkligen. Lyssnar, tar in, begrundar och har åsikter och synpunkter. Men jag har inget driv att skriva om det. Inte nu. Men kanske sedan? När läs- och arbetsåret dragit igång och jag befinner mig i hetluften igen? Jag hoppas det! Hösten är för mig en tid av uppstart, målsättning, igångsättning. Min energi peakar och jag brinner av lust att arbeta och ha det både roligt och lärorikt tillsammans med mina elever. Men än är det stiltje här hos mig. Jag har faktiskt börjat med en del planeringsarbete, men både ställtid och startsträcka verkar i år vara lite längre än vanligt. Eller så är det bara de sena kvällarna och de tidiga morgnarna som sätter sina spår.

Men snart så...

Vad är det som ska mätas?

2010-07-06T15:16:00.006+02:00

Jag har sagt det förut (tror jag) och jag säger det igen (oavsett); de nationella proven i engelska för år 9 (vilka är aktuella just nu, på sommarskolan) kräver inte bara en viss nivå på elevens språkliga förmåga (vilket naturligtvis i detta sammanhang är självklart) utan också en viss allmänbildning (vilket inte känns riktigt lika självklart). Om du till exempel inte är lite insatt i samhälls- och/eller miljödebatten får du svårt att klara vissa uppgifter.

Jag håller läroplaner och andra styrdokument mycket högt och så här står det i målbeskrivningen för ämnet engelska kursiveringarna är gjorda av mig):

"Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

Eleven skall
– förstå tydligt, även något regionalt färgat, tal i instruktioner, berättelser och beskrivningar som rör kända förhållanden och egna intresseområden
– kunna delta aktivt i samtal kring kända ämnen och med hjälp av olika strategier bidra till att kommunikationen fungerar"

"Kända förhållanden...//... ämnen" - för vem? Vem/vilka avgör vad som kan vara ett känt förhållande för en femtonåring? I vilken utsträckning prövas elevens kunskaper kring "egna intresseområden"?

"– kunna muntligt berätta och beskriva något som hon eller han sett, hört, upplevt eller läst samt uttrycka och argumentera för en uppfattning i något för honom eller henne angeläget ämne"

Nationella provens skriftliga såväl som muntliga uppgifter ger ytterst litet utrymme för det där sista - att diskutera något eleven själv finner intressant...

OK. Nationella proven är inte allt. Man varken står eller faller med dem. Verkligen inte. Som lärare har jag så många andra möjligheter och verktyg att använda vid bedömning. Men ändå läggs stor vikt vid dem i skolan, i samhällsdebatten (läs:media och Herr Glugg) och - inte minst! - bland föräldrar och elever. Då tycker jag att en eftersträvansvärd sak vore att göra dem mer rättvisande. Kanske finkalibrera dem ytterligare på något vis?

Stolthet!

2010-07-06T12:13:00.003+02:00

Några av mina elever gör ett hörförståelseprov. En av delarna i provet består i att lyssna till korta dialoger och sedan kryssa i svarsalternativ. Jag ser hur en av mina elever, som sitter helt nära mig, kryssar i ruta efter ruta - och jag ser att det oftast blir rätt. När jag ser det blir jag sådär bubbligt GLAD för hens skull! Vi har arbetat tillsammans en längre tid och äntligen - äntligen! - börjar resultaten av hens hårda arbete kicka in - och det rejält!

Lite senare rättar jag proven och det visar sig ha gått fint för ytterligare ett par elever. Underbart!
Jag är så himla stolt över dem och så glad för deras skull! Känslan att få lyckas -den är ovärderlig! Dessutom tror jag den är absolut nödvändig för framtida "lyckanden". Vi bygger en god spiral!

gääääsp

2010-07-06T12:07:00.004+02:00

Jag hörde på morgonnyheterna idag att en nyligen gjord amerikansk undersökning påvisar att sovmorgnar är gynnsamt för tonåringars hälsa! För lite sedan såg jag ett program på Kunskapskanalen som presenterade hur forskningen också kunnat ge belägg för att ungdomars inlärning fungerar allra bäst från förmiddagen till tidiga eftermiddagen - med en absolut topp mellan ungefär kl 11 och kl 15.

Hur kan vi i skolan ta vara på detta vetande? En engelsk skola omnämndes i ovan nämnda teveprogram; de hade beslutat att införa flextid före 11 och efter 15, och koncentrera de tyngsta ämnena mellan dessa två tidpunkter. Kan de kan vi! Men gör vi det? Inte såvitt jag vet. Vi "kan" inte ens ge våra ungdomar lite sovmorgon eftersom skolschemat styrs även av sådana banala utomstående faktorer som busstidtabeller...

En sommarresa

2010-07-05T12:19:00.003+02:00

Sommarskolan är en spännande resa som jag gör tillsammans med mina elever. För första gången får vi se hur det fungerar att läsa ett enda skolämne koncentrerat under tre veckor. Det koncentrerade formatet ger nästan lika många timmar som en skoltermin, men det som gör det hela intressant är att eleverna ges möjlighet till en helt annan slags kontinuitet och överblick än annars. Varje dag tar vårt arbete vid där vi slutade dagen innan. Vi omsluts av engelskan från det att vi kommer till dess att vi skiljs åt efter arbetsdagens slut. Orden, tankarna, formuleringarna dröjer sig kvar i medvetandet... Någon har tänkt på det h*n skrev dagen innan och vill göra en ändring, eller ett tillägg, eller kanske lyssna en gång till på en text. Aldrig att vi måste bryta för att ett annat ämne tränger sig på och behöver uppmärksamhet. Och eleverna gör framsteg! Efter de första, lite trevande dagarna lossnar det plötsligt. Processen går igång och ett flöde uppstår.

Spännande!

Sommarskola

2010-06-23T17:57:00.003+02:00

Jag arbetar på sommarskolan nu. Drygt femton elever ger sig själva möjligheten att hämta in kunskaper och utveckla färdigheter som kan hjälpa dem att uppnå målen för godkänt i framförallt engelska och matematik. Jag har hand om engelskan. Nivåerna varierar ganska rejält och jag har bestämt mig för att försöka möta var och en där han, eller hon, befinner sig - så exakt som det överhuvudtaget är möjligt. Idag var det dag 3 och jag känner att vi börjar landa fint. Tre grupper där eleverna kan använda samma basmaterial, och sedan individuellt träna de färdigheter som behöver stärkas upp och så några "frilansare" som var och en pysslar med sitt. Mellan regelbundna genomgångar och gemensamma övningar under dagen, arbetar grupperna tämligen självständigt. Och jag finns hela tiden till hands, om de så bara behöver hålla mig i kjolen lite.

En av utmaningarna är att hinna med att se alla. Samtala med dem. Ge feedback på arbetet. Se till att arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla. Få alla - även de som har långt kvar till ett betyg - att känna att de går framåt och får känna glädjen i att lyckas.

Man kan tycka att tre veckor (egentligen blir det 13 undervisningdagar) är väldigt futtigt om man ska läsa upp till ett betyg. Och det beror givetvis på hur långt man har kvar. Men ändå... 13 dagar av intensivläsning i till exempel engelska (några elever har valt att enbart arbeta med ett av ämnena) ger nästa lika många undervisningstimmar som en hösttermin. För flera är det hela skillnaden!

Jag får återkomma med lite tankar och erfarenheter framöver. Just nu orkar jag inte. Jag är på benen mellan 8 och 16 och hinner knappt ens dricka kaffe. Då förstår ni hur galet mycket jag har att göra! ;-)

Men... jag har roligt! Vi har roligt!

Med huvudet i framtiden

2010-06-10T12:58:00.002+02:00

Snartsnartsnart slut på ett läsår. Fullt upp ända in i det sista. It ain't over til' the fat lady sings. Inlämning av arbeten, preparationer, muntliga examinationer, bedömningar (som ju i och för sig pågår under hela året), betygssättning. I mångt och mycket ett avslut.

Men för mig, som sällan står och stampar på ett och samma ställe, är det också en början. Jag avrundar terminens/läsårets kurser med höstens kommande för ögonen. Många elever ska jag arbeta tillsammans med igen, ju, och jag försöker - tillsammans med dem - fundera över vad som funkat, vad som inte funkat, vad som kanske saknats, vad som önskas och så vidare. Några arbetssätt har visat sig vara väldigt uppskattade och det finns en uttryckt önskan om att få ännu mer, och ännu bättre, av dessa. En utmaning för mig. Vissa saker känns tungrodda och jag klurar på hur man kan förenkla, öppna snabbare kommunikationsvägar och i största allmänhet göra saker och ting på ett smidigare sätt.

Jag klurar på hur jag ska uppgradera mina kursupplägg, öppna upp för mer läsning av skönlitteratur i engelskakurserna och hitta nya, intressanta infallsvinklar i religionsämnet.

Huvudet i framtiden alltså. Vågar jag säga att jag faktiskt längtar lite efter höstterminen? Ja, det gör jag!

Men... jag ska njuta sommar också. Såklart.

Slutet närmar sig

2010-06-02T14:25:00.005+02:00

Idag gick jag och kollegan Ingrid vår sista pedagågiska powerwalk för terminen. Nästa onsdag har vi annat att göra, liksom den påföljande då det är student och avslutningar. Vädret blev det finaste sedan vi började tidigt i våras. Molnfri himmel sol och bara lite, lite vind. Redan efter några hundra meter fick vi ta av oss jackorna och gå i bara tishorna. Som brukligt svävade vårt samtal över lätt och djupt, vitt och brett. Bland annat samtalade vi om vikten av nätverk. Det kan handla om ett nätverk av pedagoger på den egna skolan, kanske inom arbetslaget eller på annat vis, men också i världen utanför. Ingrid hade varit på ett i flera avseenden fruktbart studiebesök på en skola i en närliggande kommun, för att kika på hur de löst mottagningen av elever som kommer rakt in i skolan från olika delar av världen. Det var både intressant och givande att se den modell de arbetade med, liksom att få möjligheten att upptäcka att det inte alltid är så att gräset är grönare på andra sidan staketet, berättade hon.

För egen del fyller också läsandet av en del lärarbloggar samma syfte. Jag nätverkar en del, får pedagogiska idéer, kan diskutera olika frågeställningar och tankar, får en viss inblick i hur det fungerar på annat håll och ibland får jag också syn på sådant som verkligen fungerar alldeles utmärkt på min egen arbetsplats - och det känns också gott.

Vi pratade också om gnäll. Det gnälls alldeles för mycket på sina håll. Det är gnäll om tid och fördelning och ekonomi och arbetsuppgifter och ledning som överkontrollerar eller ledning som inte verkar bry sig alls och jada jada jada. Genom detta eviga gnällande skapar man sin egen verklighet. Gnället blir självuppfyllande profetior och dessutom tar det massor av lust, ork och energi - och det inte bara från gnällspikarna själva utan för alla som tvingas höra på dem. Sådant som i stället kan användas till positiva saker, som exempelvis att söka lösningar och möjligheter. Eller kanske skapa något helt nytt?

Till hösten tar vi upp våra pedagågiska möten igen och får vi inte ihop våra scheman då (jag vet ju redan att jag kommer att ha gruvligt mycket undervisningstid) så tar vi en eftermiddag efter jobbet, då. För gå - det ska vi! Och samtala!

För övrigt är det den tid på året då jag står med en fot i avslutet av ett läsår, med allt vad det innebär, och den andra foten i höstens kurser och vad som ska göras då. Känslan är något splittrad men så länge jag har fötterna där och inte i en potta får jag väl vara nöjd... ;-)

It's all in a day's work...

2010-05-27T16:55:00.004+02:00

Mina arbetsdagar är verkligen välfyllda.

07.40 var jag redan på plats. Innan första lektionen hann jag kolla upp ett par inlämningar, svara på ett oroligt elevmail, växla några ord med ett par kollegor, kopiera tre papper, rapportera in några betyg för komvuxelever, bestämma omprovstid tillsammans med en eftersläntrare och kika i min kalender så det inte är något jag glömmer bort idag.

08.30 - 10.00 var det dags för lektion som ägnades åt arbete med texter och genomgång av resultaten på nationella proven.

10.00 - 10.15 rådgörande och lugnande samtal med elev som kommer att behöva mycket extra stöd till hösten.

10.15 - 10.30 lugnande och coachande samtal med elev som - enligt egen utsago - måste ha ett VG. Minst (och i allt...). Men som ligger på en stark godkäntnivå i nuläget. Och det är två och en halv vecka kvar på terminen...

10.30 - 11.15 De elever som inte hann få kika på sina provresultat under lektionen droppar in på mitt arbetsrum för att få reda på sina resultat och diskutera dem. En kollega sticker emellan 2 minuter och lämnar ett kartläggningsmaterial som kanske kan komma till användning under sommarskolan (där jag ansvarar för engelskan i år).

11.15 är jag tokhungrig men tar två riskakor vid skrivbordet och tar mig an tre inlämnade uppdrag, bedömer dem och för in det hela i det käcka excelarbetsblad jag konstruerat för att kunna få en snabb överblick över saker och ting. Medan jag för in det hela i excel passar jag på att börja lyssna på CD:n som medföljde kartläggningsmaterialet. Kollegan trodde CD:n eventuellt inte gick att lyssna på, men jag lyssnade igenom de aktuella bitarna och det verkar flyta på som det ska.

12.06 håller jag på att svimma av hunger och går ut i lunchrummet, via toaletten. Jag tar med mig det där materialet för att läsa in mig på det (i lunchrummet, alltså... ;-)) och se om det kan vara något och vilka delar jag i så fall vill använda mig av. Och jag hinner läsa en del, men sedan blir det oundvikligen så att det också avhandlas ett par elevärenden över lunchbordet och när klockan är...

12.32 kommer jag på att jag ju har en elev som ska komma in och göra om en del av nationella provet (givetvis ett gammalt prov - eleven kan ju knappast få lov att göra om samma...) och att jag måste plocka fram material till detta och avslutar snabbt min lunchrast. Det bestämdes så sent igår eftermiddag att jag inte hann skriva in det i kalendern... På väg att ta fram vad som behövs och boka ett grupprum så att eleven får arbetsro möter jag den lugn- och coachbehövande eleven från 10.15 som undrar om h*n kan få den allra sista tids-slotten för den muntliga examinationen så h*n hinner förbereda sig ordentligt. Jag vill säga något om prestationsprinsessor och dito prinsar, men biter mig i tungan...

12.46 är jag tillbaka på arbetsrummet där jag fortsätter läsa det där kartläggningsmaterialet och hjärnan går upp i ännu högre varv och innan jag hinner hejda mig är jag igång och börjar planera för sommarskolan. Efter några minuter lyckas jag plocka ner mig själv igen. En sak i taget. Vara här och nu. Mindfulness är nog bara att fetglömma - åtminstone fram till fredagkväll då det finns en uppenbar risk att jag försätter mig i det tillståndet mha ett par glas moget rött... - men jag ska åtminstone vara här. Nu. Det räcker fullständigt, liksom.

12.55 upptäcker jag en trave betygskataloger som vår kanslist lagt fram. Jag ögnar igenom dem för att se så att listorna stämmer och mejlar sedan en annan lärare som sitter på de flesta resultaten för en av kurserna. Sedan kollar jag av min mejl, kikar igenom planeringen för eftermiddagens lektion på högstadiet och går och hämtar mig en mugg kaffe. Tar fram ett par texter vi ska jobba med i morgon och ser över vad som kan göras med dem så att det inte blir precis likadant som vi gjorde sist. Omväxling inte bara förnöjer; det är viktigt för att hålla intresse och engagemang vid liv - för såväl mig som för eleverna.

12.59-13.03 Jag kommer på att jag måste ringa dotter nr 2 och konferera om en fölsedagsprickasent till dotter nr 3, som fyller år imorgon. Ringer upp henne snabbt. Hon och pojkvännen har redan klurat ut något så jag får fundera vidare på egen hand. Men inte nu. Inte nu.

13.04 Jag behöver plocka fram lite material men hittar det inte och inser att jag helt enkelt måste tömma en hylla i bokhyllan och sortera upp allt som jag bara lagt på hög när jag haft som mest att göra. Så jag gör det. Och börjar givetvis rumstera om på de andra hyllorna också för att få lite bättre ordning och överblick. Under tiden kommer en arbetskamrat in för att säga hejdå. Hon ska till Barcelona på språkresa med en liten grupp elever. Telefonen ringer också, men samtalet blir ganska kort.

13.38 kommer eleven som ska göra omprovet. Vi letar upp grupprummet och går igenom den information han ska ha. Vår ovärderliga kanslist vidtalas; hon lovar ha koll på hans tid och ta in provet när han är klar, eftersom jag inte är här just då.

13.48 fortsätter jag skapa ordning i hyllorna. Det går ganska fint och av bara farten sorterar jag lite i mapparna som ligger där och har plötsligt underlättat lite för mig när höstens kurser drar igång! Jag ordnar religionsmaterialet och försöker att inte tänka alltför mycket på kurserna. Jag har avsatt planeringstid för det längre fram. Typ... mañana. Samtidigt som jag ordnar och fixar skriver jag på en liten införskaffningslista. Mappar, pärmar, register (och när var det nu som läromedel för nästa år ska beställas?) och annat fiffigt.

14.17 upptäcker jag att jag behöver en mugg kaffe till. Tar min fina mugg, som jag glaserat själv, och går bort till cafeterian för att fylla på med lite koffein. Passar på att se till min provskrivande elev samt plocka åt mig två goda chokladbitar från en stor gul skål i lunchrummet.

14.22 plockar jag fram en mapp med elevarbeten från högstadiet. En klass åttor har arbetat med att skriva texter och jag har lovat kika igenom dem och komma med feedback. Jag kollar snabbt igenom dem, men tänker ta med mig mappen till lektionen med just den här klassen, då de ska ha en form av prov och jag kommer att få tid att åtminstone börja med deras texter. Resten får jag ta imorgon. Vid det här laget har jag bestämt mig för att inte ta med något arbete hem ikväll, utan ägna en stund åt att hänga i trädgården och se om jag får inspiration till några stordåd där...

14.29 tittar jag ut genom fönstret till mitt arbetsrum och tror först att det där vita som faller är snö (inget förvånar mig, weatherwise, denna vår...) men ser sedan att det är ett stort körsbärsträd som fäller sina blommor.

14.31 drar jag på mig jackan, tar min packe med grejer och traskar över till högstadiet. Det innebär flera minuters exponering för frisk luft. *s* På väg över skolgården befinner jag mig bokstavligen mellan hägg och syrén...

14.40 - 15.40 har jag lektion med 8A. Vi kör ett litet läsförståelsetest och under tiden som de jobbar med det hinner jag både rätta den lilla högen med korta skrivuppgifter och skriva här i bloggen.

15.40 - 15.55 tar jag mig ett spontant möte med rektorn eftersom en av mina elever kommer att behöva väldigt mycket extra stöd till hösten, och då är inte jag där för att kunna rådda med det. Vi diskuterar helt kort kring detta och sedan hinner vi prata lite om sommarskolan också.

16.00 är jag tillbaka på gymnasiet där det ligger ett meddelande att jag ska ringa en av mina elever, vilket jag gör. H*n vill bara försäkra sig om att en inlämnad uppgift verkligen kommit mig tillhanda - vilket den har - och lovar sedan skicka in sitt sista uppdrag senast i morgon.

16.05 knaprar jag sorgesamt på en riskaka och försöker bestämma mig för om jag ska åka hem eller om jag ska stanna en timme och få undan lite till. Jag ringer min käraste och snabbkonfererar om eventuella gemensamma aktiviteter, som proviantering, och han säger att han fixar det eftersom han ändå måste handla till en jobbfrukost imorgon. Det avgör saken. Jag stannar en stund till. Börjar med att sätta in det jag rättat i en pärm (ordnung muss sein!) och knappa in resultaten i min dator. Av bara farten gav jag "omprovselevens" uppsats en första genomläsning också och sedan hade jag tänkt packa ihop och lyfta, men i detsamma knackade det på min dörrkarm och där stod en tjej som sökt en av höstens utlysta tjänster och undrade om hon fick fråga lite om den här skolan som arbetsplats. Vårt samtal kom att vara ända till...

16.55 då jag helt sonika bestämde mig för att låta den här arbetsdagen vara slut. Så nu lägger jag upp det här, loggar ur och kör hemåt för en kväll som inte ska få innehålla något jobbrelaterat alls. Det gäller att hålla balansen...

~~~~~~~~

En vanlig dag, alltså. Med bara två lektioner, dessutom - men det är ju givetvis så att en del av det jag gjort idag fått stryka på foten andra dagar.

Oh well... It's all in a day's work, anyway... ;-)

Respekt!

2010-05-25T18:49:00.002+02:00

Anne-Marie bloggar om upphovsrätt och varje elevs "värdighet och respekt för sina upphovsverk". Det skriver jag under på och är mån om att själv efterfölja och modella. Och blir lika upprörd och ledsen varje gång den där respekten för upphovspersonen inte finns där och får till resultat att man ger sig själv äran för någon annans verk och arbete. Plagierar. Fuskar.

Sedan blir jag lite ledsen, på ett annat och mer fåfängt plan, över att fuskandet inte ens kan göras med ett försök att vara åtminstone lite snitsig; ungefär som att jag är för naiv, korkad och oerfaren för att upptäcka det, när det i själva verket inte ens behövs en sökning i Urkund. Det räcker med ett par googlingar...

Hoppsan!

2010-05-25T07:25:00.003+02:00

Men... sannerligen om jag inte håller med Jan Björklund när han i ett debattinlägg i DN bland annat skriver att

"När en lärare sätter betyg är utgångspunkten läroplanens kriterier. En lärare har utbildning, yrkeserfarenhet och tjänsteansvar. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls. Ingenstans i arbetslivet sätter medarbetarna chefens lön. Varför denna modell ska tillämpas i skolan, där eleverna inte ens är myndiga, är svårt att förstå...//... Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad...//... Som argument för att eleverna ska betygsätta lärarna har även anförts att lärarna minsann sätter betyg på eleverna. Men den jämförelsen håller inte, enligt min mening. Läraren sätter betyg utifrån läroplanens krav med betygskriterier. Läraren har utbildning, yrkeserfarenhet och står framför allt under tjänsteansvar. I regeringens skolreformer ska dessutom bara legitimerade lärare få sätta betyg och betygssättningen ska granskas av Statens skolinspektion. En elev som sätter betyg på sin lärare har däremot inget ansvar alls efteråt och behöver inte motivera sig, trots att betyget kan få konsekvenser för lärarens lön och framtid."

Att elever utvärderar mig och mitt/vårt arbete har jag inga som helst problem med. Det är ju något som görs på reguljär basis och som bidrar till en positiv utveckling. Något jag välkomnar och som är viktigt för mig professionellt men också rent personligt. Utvärderingarna påverkar även den delen av min lön jag eventuellt kan förhandla kring. Det är inget jag har problem med heller. Jag vill ju göra ett så bra arbete som möjligt. Fullgöra mitt uppdrag. Vässa mig.

Men betygsättning? Nejtack.

Fast... det här räcker inte. Janne får inte av mig min fina, rosa flumpetröja hur mycket han än försöker... ;-)

Samma program - ny klass

2010-05-21T09:30:00.004+02:00

Jag ser att Klass 9A ska komma tillbaka. Inte med samma elever, förstås, men själva programidén och även några av de "superpedagoger" som var med i den första programomgången (härligt att få kolla in Stavros, t ex - en lärare som gav ett varmt och lyhört intryck). Jag följde serien förra omgången och kommer nog att titta även ner den nya säsongen drar igång, även om mina känslor är kluvna. Jag kunde inte känna igen särskilt mycket av min egen skolvardag i programmen (såväl gruppsammansättningen, som tidsperspektiv och själva skolmiljön) men tyckte ändå det var roligt och intressant när skolan hamnade i fokus på det där viset. Det födde många spännande samtal, om inte annat.

Nu ska jag traska iväg till sista arbetsdagen här i Malmö. Det ska bli spännande att se vad vi kan lära oss idag!

Kompetensutvecklad

2010-05-20T20:08:00.004+02:00

I dagarna tre bisitter jag vid de muntliga examinationer som genomförs av och med mina EnB-elever. Att få göra en längre muntlig examination är ett bra och vettigt sätt att kolla av elevers kunskaper och färdigheter och det är också ett fint komplement till skriftliga prov, som till exempel nationella prov.

Så som det genomförs är det också en möjlighet till vidare lärande, eftersom det genom de samtal och diskussioner som genomförs - eleverna emellan och elever/lärare emellan - finns en möjlighet att ta med sig nytt kunnande när man går ut från salen. I mitt tycke är det den allra bästa sortens prov, faktiskt!

Jag lär mig jag också. Jag tänkte på det idag när jag vandrade "hem" till hotellet i somrig värme ( i min rosa flumpetröja!), genom Slottsparken och längs kvava, hårt trafikerade gator. Att så koncentrerat och i skarpt läge fokusera på, och föra diskussioner kring, bedömning och betygssättning tillsammans med en synnerligen erfaren pedagog är mycket värdefullt! Jag får pröva mina egna bedömningar mot (eller med) examinatorn och alldeles oavsett om vi är överens eller ej föder varje ny bedömningssituation en möjlighet att diskutera kring de mål vi finner i styrdokumenten, tillsammans med våra egna erfarenheter. där jag hela tiden. Jag märker hur jag fördjupar mina kunskaper, min förmåga och min professionalitet.

Spännande! Utvecklande! Roligt!